Kognitiv terapi

Läser just nu en bok om kognitiv terapi som heter, Våga förändra ditt liv med KBT av psykologen Anna Frostin. Där berättar hon om att det mest användbara redskapet som finns inom kognitiv terapi är just dagboken.

Tanken är att du ska använda båda ändar av dagboken: Framifrån skriver du in allt du vill arbeta med och bakifrån i dagboken skriver du in allt som du är bra på och som du lyckats med. ”När det blir jobbigt kan du gå tillbaka dit och läsa om dina positiva framsteg,” skriver Frostin.

Skriv ned dina mål. Ställ frågor som Vad vill jag ändra på? och Vad har jag lyckats med? Skriv upp svaren i respektive del av din dagbok.

Gör små delmål för det som du vill ändra på. Om du till exempel är rädd för vatten kan du börja med att bada badkar eller någonting annat som du tycker är lite obehagligt. Trappa sedan undan för undan uppåt med att göra mer och mer obehagliga saker som berör vatten.

Tänk småsteg och skriv upp varje gång som du lyckats med ett delmål i den bakre delen av dagboken. Kom ihåg att rikligt belöna dig själv för varje delmål som du klarar av.

Det låter enkelt men det är otroligt effektivt KBT-tänk för att bli av med till exempel fobier. Man tar det successivt och använder sig av kognitiv terapi.

Jag är på inga sätt en psykolog eller legitimerad inom kognitiv terapi, därför rekommenderar jag dig att gå till en professionell för att få råd och stöd i ditt fortsatta välmående.

Kramar,
Åsa

Hur du övervinner dåligt självförtroende

Här kommer några tips på hur du övervinner dåligt självförtroende och tvivel på dig själv. Den som tipsar heter Nick Wignall och är legitimerad psykolog.

Varifrån kommer då detta dåliga självförtroendet ifrån?
– Som med alla vanor, beror dåligt självförtroende och självtvivel på olika faktorer, säger Wignall. Faktum är att ingen lider av det på exakt samma sätt.

– För en person kan dåligt självförtroende och självtvivel starta i barndomen, kanske på grund av hur de uppfostrades. Å andra sidan, kan dåligt självförtroende och självtvivel bli ett problem senare i vuxenlivet. Då kan det bero på en plötslig kris eller stressfaktorer som skilsmässa eller om du förlorar jobbet.

– Det är viktigt att komma ihåg att vad som skapade dina problem med dåligt självförtroende och självtvivel, inte är densamma som underhåller det nu i ditt liv. Kanske att du blev mobbad som barn var utlösaren till tvivel på dig själv. Men din mentala vana att be andra människor om uppmuntran är vad som underhåller det.

Tecken på att du lider av dåligt självförtroende och självtvivel:
1. Svårighet i att ta komplimanger
Om du inte kan ta en komplimang, kan detta vara ett tecken på att du inte värdesätter dig själv tillräckligt och tecken på dåligt självförtroende samt självtvivel. Självklart hamnar vi alla i situationer då komplimanger känns obekväma, men om du aktivt undviker situationer där du kan få en komplimang har du ett problem.


2. Söker uppmuntran från andra
At frekvent be om uppmuntran från andra eller att ha svårt för att fatta beslut är ett tecken på dåligt självförtroende och självtvivel. När du tvivlar på din egna förmåga, skapar detta ångest. Då är det snabbaste sättet att bli av med ångesten är att fråga om andra kan göra valet åt dig eller att de berättar för dig att allt är okej. Problemet med detta beteendet är att det gör att du undermedvetet säger till dig själv att ditt egna omdöme inte går att lita på och detta intensifierar bara din dåliga vana.


3. Dåligt självförtroende
Mycket kan leda till dåligt självförtroende, men den största orsaken till det är att du tvivlar på dig själv. När du ständigt tvivlar och ifrågasätter dina egna beslut och åsikter, är det precis som om du hade en annan person som gick bredvid och hela tiden poängterade hur korkad och opålitlig du är. Även om du rent tekniskt vet att det inte är sant kommer det konstanta tvivlet och kritiken att tära på dig emotionellt. Till slut kommer det att påverka hela din identitet och din känsla av Jag.


4. Svårt att ge dig själv beröm
Om du har svårt med att ge dig själv en klapp på ryggen för ett bra utfört jobb, kan detta vara ett tecken på dåligt självförtroende och dålig tillit till dig själv. När din känsla av dålig tillit till dig själv tar överhanden, tenderar den att ”putta bort” andra ageranden. Tvivel blir istället ditt standardsvar på allt du gör och lyckas med.


5. Känner att du aldrig är tillräcklig
På vissa sätt borde det vara uppenbart att om du konstant mår dåligt och tvivlar på dig själv, samtidigt som du ständigt tvivlar på dina egna förmågor och prestationer, så borde det finnas en förbindelse där. Problematiken är att bristande självtillit – som många vanor – kan bli automatiska och så ingrodda att de är nästan oigenkännbara. Om tvivel blir som vattnet som du simmar i, kan det vara svårt att känna dig trygg i dig själv.

10 sätt att för gott befria dig själv från dåligt självförtroende och självtillit
– Precis som det finns många orsaker till att du kämpar med dåligt självförtroende och självtillit, finns det många olika sätt som du kan använda dig utav för att bli fri från det, säger Wignall.

– Tricket är inte en lösning som passar alla eftersom bara en strategi inte kommer att passa alla. Detta innebär att testa dig fram är det bästa sättet för att hitta vad som fungerar för dig.

– Mitt råd är att läsa igenom dem alla snabbt, säger Wignall. Identifiera vilka som du tror kommer att fungera bäst för dig och testa dem ett par veckor. Därefter kan du tillägga eller minimera dina strategier för hur du kämpar mot din dåliga tillit till dig själv.

– När du väl har hittat ett par strategier som du tycker fungerar, fäst dig då vid dem och integrera dem på små sätt i ditt liv.

  1. Acceptera ditt dåliga självförtroende och tillit till dig själv
    Det kanske låter ologiskt men det första steget till att befria dig från dålig tillit till dig själv är att acceptera det. Detta är eftersom det vi kämpar emot kommer att fortsätta att hemsöka oss.

    Prata med ditt dåliga självförtroende och säg följande, ”Hej på dig dåliga självförtroende och självtillit! Du är inte min favorit men jag antar att du bara försöker att hjälpa. Varsågod och stanna kvar om du vill, men jag tänker fortsätta med att göra det jag just gjorde.”


  2. Var skeptisk till dina tankar
    Bara för att du tänker. entanke betyder inte att den är sann och skriven i sten. Ha för vana att ifrågasätta dina negativa tankar och du kommer att beröva dem deras makt över dig.


  3. Ge din inre kritiker ett eget namn (och en personlighet!)
    Kom ihåg att DU INTE ÄR DINA TANKAR. Och, ett sätt att göra det på är att ge dina tankar ett namn och en personlighet.

    – Till exempel hade jag en patient sim döpte sin negativa röst till Harriet, efter en överkritisk gammelfaster, berättar Wignall. Varje gång som min patients dåliga, inre kritiker satte igång, sa hon till sig själv, ”Där börjar gammelfaster Harriet igen…”

    När du ger din kritiker ett namn och en personlighet så separerar du den från dig själv.


  4. Förändra dina tankebanor
    Från KBT-behandlingar finns det ett effektivt sätt att förändra dina tankebanor på. Föreställ dig t.ex. att du har haft en tuff diskussion med en närstående. Då kanske du tänker att du inte borde ha tagit upp det över huvud taget.

    Då ska du istället tänka om och ersätta dina tankar med exempelvis: ”Det är synd att hon är lite arg på mig just nu, men i det långa loppet är det viktigt att vi kan tala om även svåra ämnen. Jag är faktiskt stolt över mig själv, trots att det är emotionellt tufft just nu.”

    Om du ändrar vad du säger till dig själv, kan du faktiskt ändra på din inre automatiska dialog.


  5. Ge dig själv ett större syfte
    Föreställ dig Jeanne d’Arc rida in i krig som en 13-årig liten flicka, därför att hon var en expert på att överkomma dåligt självförtroende och självtvivel. Eller, för att hon hade en känsla av ett större uppdrag och mening som ryckte henne från sina inre tvivel?

    Ofta kan du överprestera ditt dåliga självförtroende och självtillit genom att ge dig själv ett högre syfte. Faktum är att självkritikern kanske enbart finns för att du saknar ett starkare syfte i ditt liv.

    Ta dig därför tid till att ifrågasätta vad du verkligen vill ha ut ur ditt liv. Vad tror du på? Vad finns på din Bucket List?


  6. Spendera tid med människor som tror på dig
    Jim Rohn sa en gång att ”Du är genomsnittet av de fem personer som du spenderar mest tid med.” Luta dig därför tillbaka och kom på vilka som verkligen älskar och stöttar dig och tror på dig. Därefter ska du göra aktiva val att spendera mer tid med dem.


  7. Testa att gå i terapi
    Bra terapi kan vara livsförändrande, anser både jag och psykologen Nick Wignall. Det kan vara moment i ditt liv och tillvaro som du har försökt att lösa under flera år och så löser sig det sig med en expert efter bara några få sessioner. Jag har varit med om att det har hänt förr. Om det känns rätt för dig, testa gärna terapi.


  8. Jämför rätt
    Att sluta jämföra sig mot andra är svårt eftersom vi är konstruerade att fungera i ett pack av människor. Här kommer ett alternativ som Wignall tror fungerar bättre: Jämför dig bara med tidigare versioner av dig själv, inte andra människor.

    Istället för att jämföra dina prestationer på till exempel ditt jobb med andra människor, jämför dem hur du var när du just startade på ditt jobb.


  9. Praktisera medkänsla till dig själv
    Ibland kan ett dåligt självförtroende och dålig självtillit bero på att du helt enkelt inte har ett bättre alternativ. Om negativ kritik alltid är din start och grund är det självklart att det kommer att bli svårt att lita på dig själv!

    Istället för att slå ned på dig själv ska du behandla dig själv som en god vän och vara förstående. Tänk så här, ”Om en god vän kom till mig om råd för samma situation som jag är i nu, vad skulle jag säga till dem?” Du är lika värd god kritik som vem som helst.


  10. För dagbok över det du gör bra
    Du har kanske hört talas om att man kan föra dagbok över det man är tacksam för varje dag. På liknande sätt för du dagbok över vad du har gjort bra under en dag och vad du är tacksam för hos dig själv.

    Tacksamhet till sig själv är någonting man kan öva upp. Du behöver inte vara din egna värsta kritiker.

Vad tycker du om Wignalls råd om hur du för gott slår hål på dåligt självförtroende och dålig självkritik? Kommentera nedan!

Du kan läsa Wignalls artikel här.

Studievägledaren

I förrgår var dottern och vi föräldrar på möte hos studievägledaren. Det gick så där!

Vi kom dit 5 minuter sent, för ovanlighetens skull, på grund av att vi behövde vänta in dottern. Det var mitt fel, jag tänkte inte på att vi bokade in samtidigt som hon hade Läxhjälpen. Min miss! Usch, avskyr att vara sen! Skyr det därför som pesten.

Men när vi väl kom fram gick mötet okej. Dottern bråkade med mig två-tre gånger dock på mötet och blev därför bannad från teknologi tills sängdags samma dag. Det gillade hon inte, men hon uppförde sig bättre efteråt iaf och det är det viktigaste.

På mötet fick vi reda på att dottern har enbart 42,5p i betyg som det är just nu och att hon kan behöva över 112,5p eller 127,5p i betyg för att komma in på frisörlinjen på gymnasiet. Hon vill gärna bli frisör eller nagelstylist när hon blir stor. Men hon har inte tillräckligt i betyg för att komma in i dagsläget.

Därför ska dottern få en anpassad skolgång med eget schema där hon bara studerar de ämnen som hon behöver för att komma in på hennes gymnasieval. Smart! Detta var en idé vi fick från Familjecentralen (eller Socialtjänsten som det också kallas för).

Så just nu verkar det som om dottern kommer att komma in på någonting som heter IMIA. Då får eleven själv välja vilka ämnen hen ska gå och kan läsa dem i ett eller tre år och därefter gå på folkhögskola.

Om hon klarar fler poäng kan hon komma in på IM-programmet där hon får studera till ett yrke. Förslagsvis frisör eller nagelstylist. Då är det viktigt att hon får betyg i svenska och engelska.

Men min dotter gillar inte prov, muntliga eller skriftliga. Det är som om hon tappar all kunskap hon lärt sig när hon gör prov. Hon gillar heller inte att skriva mer än en mening och till och med det är svårt, när det kommer till uppsatser. Därför finns det inget bekvämt sätt för henne att visa att hon kan för läraren. Så hon får betyg.

Men vi ska ändå försöka. Min idé är att sätta lite press på henne så att alla inlämningsuppgifter blir klara varje dag och vecka. För jag märker att hon kan om hon får min press på sig.

Men mina kompisar är av en annan idé. De tycker att vi bara ska sitta 20 minuter varje dag med skoluppgifter. För att bygga upp hennes självförtroende. Men jag tror tyvärr att det där självförtroendet endast infinner sig i om skoluppgiften är klar för min dotter. För henne är det superviktigt att bli klar.

Hon vill dock helst arbeta ensam men nu i matten fick vi vuxna hjälpa henne idag. Så vi får se hur mycket hjälp hon kommer att vilja ha även i de andra ämnena.

I tisdags började dottern skolan igen och vi föräldrar hade ett möte med Socialtjänsten och Familjecentralen. Vi ska utreda var tredje månad hur allting har gått. Det var nära att vi inte fick fortsätta att gå på Familjecentralen, på grund av de klausuler som hade skrivits in i dokumentet för vår del.

Eftersom vi får hjälp från Habiliteringen skulle detta innebära att vi inte skulle få mer hjälp från Familjecentralen, enligt klausulerna. Men eftersom vi enbart kommer att få gå på föreläsningar och inte få individuellt anpassad hjälp från Habiliteringen, tyckte Familjecentralen att vi skulle få fortsätta hos dem.

Så skönt! För vi får verkligen toppenhjälp på Familjecentralen och vill inte sluta.

Kramar,
Åsa

Omvårdnadsbidrag

I dag ringde de från Försäkringskassan angående min ansökan till omvårdnadsbidrag för min dotter. Samtalet tog en timme och 15 minuter! Turligt nog sov dottern under samtalet, annars hade det blivit ramaskri. Hon tycker inte om allt som har med BUP och annat att göra.

Speciellt när det kommer till hennes senaste diagnos, som jag behövde tala ganska mycket om under samtalet med Försäkringskassan. En diagnos som jag kommer att behöva berätta om eftersom det kommer ändå att framgå nu under hösten när vi går våra utbildningar.

So here goes… Min dotter har diagnosticerats med autism på BUP. Detta gillar inte dottern för fem öre och är nästan våldsamt arg över att ens höra namnet. Det spelar ingen roll hur fina egenskaper man faktiskt kan ha när man har autism, hon ser bara det negativa.

”Ingen ska få veta, mamma. Jag har INTE autism! BUP har fel!” låter det. Till henne säger jag att hon har en lindrig form av autism och att den mest bara märks av i att det är problem med skolarbeten. För det är bara i det hon själv märker av sin autism. Men så enkelt är det ju inte: hennes autism märks av i mycket av det hon gör.

Hon har också problem i att ta hand om hennes hygien, städ, tider, planering, maten, sömnen, osv. Det är mycket som jag får hjälpa henne med och det är här omvårdnadsbidraget kommer in. Det är ett fulltidsjobb att ta hand om min dotter och därför har jag möjligheten till att ansöka om omvårdnadsbidrag för att täcka den tid och det engagemang som jag lägger ned.

Dessutom har jag rätt till att ansöka om att få jobba 25% mindre sen när jag har en fast tjänst. Detta är bara om jag får omvårdnadsbidrag. Det låter jättebra men såklart ska det bli problem i ansökan. Denna gång var det läkaren på BUP som ställde till det.

Han skrev inte med att dottern har autism, depression, självskadebeteende och att hon är självmordsbenägen. Dessa spelar starkt in i hennes sjukdomstillstånd när jag ansöker om omvårdnadsbidrag. Därför måste det med.

Därför fick jag ringa upp BUP efter jag och Försäkringskassan hade lagt på luren och säga det att en läkare måste göra dessa ändringar. De har på sig till 4 september och sekreteraren jag talade med på BUP trodde inte att läkaren skulle klara av den deadlinen.

Så det blir att jaga på BUP och troligtvis förlänga deadlinen hos Försäkringskassan de närmaste veckorna. Suck.

Men detta är alltså hur ansökan till omvårdnadsbidraget ser ut:

  1. Ditt barn får en diagnos från BUP och då anmäler du till dem att du vill ansöka om omvårdnadsbidrag direkt under mötet då de berättar om vilka diagnoser ditt barn har.
  2. Du får jaga på att det där läkarintyget skrivs inom tre månader efter att ditt barn fick sin diagnos. För efter den perioden kan du inte ansöka om omvårdnadsbidrag.
  3. När läkarintyget har kommit in till Försäkringskassan får du ett brev hem till dig där det framgår att de har mottagit ett läkarintyg för ansökan om omvårdnadsbidrag.
  4. Ett tag senare (detta kan ta en månad) dyker ett nytt brev ned i din brevlåda med en telefontid som Försäkringskassan kommer att ringa dig på. Inför telefonsamtalet behöver du förbereda och besvara ett flertal frågor som Försäkringskassan kommer att ställa till dig under samtalet.

    Samtalet tar cirka en timme och jag skrev ett tre sidor långt dokument i Word (font storlek 12) som tog upp ALLT jag gör för min dotter. Det är mycket att hålla reda på, så det är bra att ha allt nedskrivet inför samtalet. Litet tips bara!
  5. Försäkringskassan skriver ihop din ansökan och lämnar in den. En annan del av Försäkringskassan fattar sen ett beslut angående om du har rätt till omvårdnadsbidrag eller inte. Du kan behöva komma att ringa Försäkringskassan för att ändra i anmälan och för att skynda på beslutet.
  6. Du kan få omvårdnadsbidrag på 25%, 50%, 75% och 100%. Omvårdnadsbidrag påverkar din sjukpenning och din arbetslöshetsersättning, därmed kan du få mindre betalt varje månad beroende på ditt omvårdnadsbidrag.

Så, så ser det alltså ut!

I dag har dottern klippt gräset och jag har tagit hand om plugg, städ, tvätt, trädgården och Fredagar är den dag som jag inte lagar mat på. Så det känns underbart skönt! Och i morgon behöver jag bara fixa lunch till dottern för till middag ska vi grilla på hennes mormors koloni. Det ska bli så roligt!

På tisdag börjar skolan och vi har också vårt utredningsmöte med Socialen och Familjecentralen. Dagen därefter; på onsdag nästa vecka ska vi sitta med studievägledaren på dotterns skola och gå igenom gymnasievalet. Beroende på vad hon väljer för skola och kurs, ska hon få anpassad skolgång därefter. Toppen! Det är bara ett litet krux.

Dottern vill inte gå på gymnasiet. Alls. Det blir ett ”roligt” möte, det vet jag redan nu! Hahah

Ha det så bra nu i solen!

Kramar,
Åsa

Semester!

Denna vecka åker jag, dottern och min mamma på semester. Vi ska bo på ett hotell inte så långt från oss som har swimmingpool. Det ska bli så skönt!

Dottern har slutat med alla sina mediciner sen hon var magsjuk. Hon tog Seraquel Depot och Sertralin varje dag förut. Den första är mot ångest och den andra är antidepressiva.

Nu ska hon börja med att ta Seraquel Depot igen mot ångesten. Hon ska börja med att ta en tablett i tre dagar och därefter ska hon gå upp till två tabletter.

Om två veckor ska en ny sjuksköterska från BUP ringa mig, vi ska nämligen byta sjuksköterska eftersom vår nuvarande (som är underbart sympatisk, noggrann och lyhörd) ska studera tills i juni nästa år.

Jag vet att det finns en sjuksköterska på vår BUP-mottagning som är tvärt emot vad vår nuvarande är. För jag har en kompis vars son har ADHD och ångest och han gick hos en sjuksköterska som inte lyssnade. Han blev nämligen självmordsbenägen av ADHD-medicinen.

Den sjuksköterskan antecknade inte vad mamman hade sagt och mamman fick själv ta tag i läkaren på BUP för att få någon ordning på det hela. Skandalöst!

I övrigt så har jag slutat vara sjukskriven och söker aktivt jobb. Sökt jobb lokalt, hemmajobb och även jobb i Malmö och Stockholm. Dessutom kom jag in på universitetet till hösten, och har sökt studielån. Så vi får se vad som händer till hösten och vad jag gör då. Sluta skriva vet jag i alla fall att jag inte kommer att sluta med!

Stoppade just dottern från att ta med sig min alkohol upp på sitt rum. Vad i! Femtonåringar, säger jag bara! Det blir att låsa in alkoholen eller kasta bort och inte ha någonting hemma.

Men nu ska vi åka på semester och lapa sol och njuta av bad och ledighet. Det ska bli underbart! Är åter igen nästa vecka, så det blir ingen paus från bloggandet tur nog.

Vi hörs igen nästa vecka!

Kramar,
Åsa

Uppdateringar

Här kommer några korta uppdateringar om vad som sker i mitt liv just nu.

Dottern har haft någon slags magsjuka sen i torsdags förra veckan. Sjukvården vet inte vad det är men spekulerade till slut i att det var magsjuka, men nu har det gått en vecka och enbart hon är sjuk och den släpper inte.

Stackaren. Lider så med henne. Därför ska vi iväg igen till sjukvården för att göra en utredning. Turligt nog äter hon bra: halva portioner och ofta. Hon får därför i sig näring och vätska i alla fall.

Men jag är orolig för henne. I dag var hon såpass pigg att hon orkade gå ut lite i trädgården och få lite solljus. Därefter satt vi på altanen och löste korsord tillsammans. Det var så mysigt och fint.

Vi har haft många fina stunder nu när hon är sjuk. Hon är väldigt mammig och kärleksfull, så det är en ren fröjd att pyssla om henne. Men det är utmattande!

Lagar mat och passar upp hela tiden. Sitter med henne också även när hon inte vill ha någonting, eftersom hon inte vill vara ensam. Just nu när jag sitter och skriver så sitter min man med henne.

I dag fanns det inga lediga tider på vårdcentralen. Hoppas att det finns det i morgon, fredag.

Jag har kommit in på universitetet! Ska börja studera på distans och halvfart. Det tror jag passar mig bra. Börja lite försiktigt. Tydligen är det nästan ett rekord på antagningar på universiteten i Sverige i år. Roligt att vara en del av det.

Ha det så bra!

Kramar,
Åsa

Självmordstankar

Självmordstankar är någonting mycket allvarligt och om du lider av detta ska du söka hjälp omedelbart.

Pappa var inne i sitt stora mörker på slutet. Alkoholen hade blivit hans bästa vän och han kunde inte riktigt förstå varför vi barn inte kunde acceptera hans drickande. Drickandet som tog sakta livet av en av de personer som vi älskade mest av allt, hur kunde vi acceptera det?

Han kunde inte heller förstå hur mycket han betydde för oss. Vi barn försökte förmedla detta men lyckades aldrig nå igenom pappas inre mörker. Så han fortsatte att dricka, spendera pengar och trodde att hans barn inte älskade honom så genuint som vi faktiskt ännu gör.

Alkoholen tog slutligen hans liv en novemberdag för tio år sedan. Varje inre organ hade supits sönder, berättade obduktionen. Hur kunde vi barn tycka om att han drack?

Han var alkoholist mellan han var 35 och 65 år gammal. Det är 30 år på hembränt som han gjorde själv. 30 år av lidande för honom och hans familj. För vi led verkligen. Alla gånger vi pratade om alkoholen med honom och kom ingenstans. Allt vi fick se och erfara. Att se honom sakta tyna bort och försvinna från oss.

Alkoholism är en sjukdom, förstår jag i dag. Och jag förstår att den hade tagit över min pappa så grundligt att den till slut tog hans liv. Men de mörka tankarna han hade på slutet, det förstörde hans tillvaro ytterligare.

”Ville han dö?” frågar jag mig själv. Vi som stod honom nära tror att han visste att han skulle dö. Han hade slutit fred med döden och försökte samtidigt ordna upp sitt liv så som han ville bli ihågkommen.

”Dessa rosorna blir de sista rosorna som jag kommer att ge till dig,” hade pappa sagt och gett min faster några fina, röda tygrosor. ”De kommer att vara för evigt.”

”Han visste att han skulle dö,” sa faster till oss barn. Men ville han dö? Det var det jag ville veta just där och då.

Nästa person jag förlorade till de mörkaste av tankar var en klasskamrat som led något fruktansvärt av ångest. Om jag vetat då vad jag vet idag om hur mycket han led och om det jag vet idag om hur du kan ta kontroll över dina egna tankar. Då hade jag kanske kunnat hjälpt honom.

Istället tog han sitt liv i september för ett par år sedan, bara 20 år gammal.

Fast det är inte säkert att jag hade kunnat hjälpa honom. I mitt liv har jag fått lära mig den hårda vägen att det kan vara svårt att nå de personer som mår dåligt. De lever i ett sådant fruktansvärt helvete att de inte kan se de små ljusglimtarna, de små kornen av hopp, i vardagen.

Det är förståeligt. Jag har varit där själv. När jag först flyttade hemifrån var en mörk period i mitt liv. Jag tampades med självmordstankar och det enda som höll mig vid liv var vetskapen om hur själviskt jag tyckte att självmord var. Jag tänkte på min mamma. Hur ledsen hon skulle bli och det fick mig att bryta ihop och skaffa hjälp.

Jag var tjugo då när jag mådde så fruktansvärt dåligt att jag var beredd på att ta mitt liv. Sen kom livet emellan. Jag flyttade utomlands, fick jobb, fick barn och livet lunkade på i ett fiasko och en succé efter en annan. Men jag var vid liv.

Ändå var det inte förens jag kom till Traumaenheten som jag mådde bättre. Fortfarande kommer dessa mörka tankar till mig ibland men jag har lärt mig att ta kontroll över tankarna och istället fokusera på det jag är tacksam för i livet.

I går var det dags för min dotter att berätta om att hon har självmordstankar. Vi satt inne på BUP hos sjuksköterskan och dottern ville först inte att jag skulle vara med när de diskuterade om hur hon mår.

Så jag gick ut och satte mig i väntrummet. Länge fick jag vänta tills sjuksköterskan hämtade mig igen. När jag väl fick komma tillbaka in i sköterskans rum, satt dottern där som ett blankt kanvas. Sjuksköterskan började prata…

Hon berättade att dottern skar sig igår igen och att hon tampas med självmordstankar. Hon gråter nästan varje natt, äter och sover dåligt. Hon är i obalans både fysiskt och psykiskt. Grav ångest. Precis som för min klasskompis.

”Detta är inte bra,” minns jag att jag tänkte. Direkt ville jag lägga upp en plan för hur dottern skulle må bra igen. Det ville sjuksköterskan också för vi fick tid igen en gång i veckan, tills dottern mår bättre igen.

Först ville inte dottern gå med på att berätta för mig om hennes självmordstankar blev så illa att hon planerade att ta sitt liv. Då sa, sjuksköterskan att hon inte kunde tillåta att dottern gick därifrån tills hon lovade det. Hon var hård och det var nog just det dottern behövde.

Till slut bröt dottern ihop. Hon hade en endaste fråga som tyngde henne så mycket att hon vägrade hjälp på grund av den. ”Får jag använda mobilen på Akutpsyk?” Det var laddaren hon inte fick ha. När hon väl fick reda på att hon fick ha mobilen, lovade hon att berätta för mig om hon förlorade kontrollen över hennes självmordstankar.

Vi fick därefter gå hem och efter det har hon lekt med kompisar non-stopp. Hon har börjat med Melatonin igen och sitter nu och äter en sen lunch eftersom hon åt frukost vid lunchdags. Lite rörigt men hon äter och hon sover.

Vi tar en dag i taget och försöker att hålla mörkret ute.

Kramar,
Åsa

Stressa av innan jobbet börjar

Snart är juli över och då kan det vara bra att stressa av innan jobbet börjar i augusti. Här följer några tekniker för hur du stressar av och lär dig att återhämta dig mitt i vardagen. Råden kommer från boken Stressbalansen som är skriven av Rangan Chatterjees.

  1. Gör en 3-4-5-andning
    Det här kan kräva lite övning. Du andas in i 3 sekunder, håller andan i 4 sekunder och andas ut i 5 sekunder. Meningen är att du ska minska stressen genom andningen. Ta minipauser ofta under arbetsdagen och testa andningsmetoden.
  2. Dygnsrytm och sömn
    Tanken är att du ska hålla i det långa loppet, det är därför bättre att dela upp din arbetsbörda och prioritera det som är viktigast. Du gör detta under arbetstid, inte under nattetid. Chatterjee menar på att det är viktigt att gå och lägga sig och att gå upp samma tid varje dag, helg som vardag.

    Det är viktigt att du inte tränar sent på kvällen för det kan störa din dygnsrytm. I övrigt är träning bara bra för sömnen. Middagen spelar också in i nattsömnen. Ät inte middag senare än tre timmar innan det är dags att sova. Låt det dessutom gå tolv timmar mellan frukost och middag. Får du mycket dagsljus på morgontimmarna och förmiddagen blir det lättare att somna på kvällen, menar Chatterjee.
  3. Telefonfasta!
    Telefonen kan göra det svårare att fokusera när det väl behövs. Chatterjee menar på att det kan vara värt att göra en vad han kallar en 4:2-diet för mobiltelefoner. Det innebär att du sätter telefonen i flygplansläge i en timme och därefter har den påslagen i fyra timmar.

    Men tipsen stannar inte där! Du kan också testa att ha bestämda tider då du läser din mejl varje dag. Detta gäller också sociala media. Ha bestämda tider då du kollar dina sociala media. Tanken bakom detta är att det ska bli enklare att fokusera på det som verkligen är viktigast i vardagen.

Vad tyckte du om tipsen? Jag är inte ens vaken i 12+3 timmar, inte ens i tolv timmar! Så jag kan inte göra en del av det han råder mig till att göra. Andningsmetoden tyckte jag inte om, men den kanske passar dig?

Men att telefon- och emailfasta tyckte jag var en klok idé. Det kommer jag att bära med mig från Chatterjees råd. Vad kommer du att bära med dig från hans råd? Vad behöver du göra för att stressa av innan jobbet börjar?

Att spara på energi

Att spara på energi är a och o när du lider av utmattningssyndrom och även vissa andra diagnoser. Här ska du få lite tips på hur du sparar på energi.

Det första som du måste lära dig är att det är skillnad på psykisk och fysisk utmattning. Jag till exempel, har inte gjort denna skillnaden utan har sovit (som om jag har varit fysiskt utmattad) för mycket istället.

Att sova för mycket är tydligen väldigt vanligt när man lider av utmattningssyndrom och av även vissa andra diagnoser, som t.ex. depression.

När du är psykiskt utmattad är det bättre om du återhämtar dig genom att göra någonting som du tycker är mentalt avslappnande. För min del innebär det att titta på YouTube, läsa en bok eller att sjunga. Detta blir jag dessutom glad utav och får därmed mer energi.

När du är fysiskt utmattad kan det vara en god idé att sova kanske 15-120 minuter mitt på dagen. Saker som gör dig fysiskt utmattad kan vara motion, städ, dålig nattsömn, fysiskt arbete, med mera.

Det som gör dig mentalt utmattad kan vara möten, socialt umgänge, mardrömmar, datorarbete, telefonsamtal, multitasking, med mera. Det är därför viktigt att skilja de båda energitjuvarna åt och anpassa din återhämtningsmetod därefter.

Nästa steg är för oss att dela upp vårt arbete och ta mikropauser. Om du till exempel ska tvätta och finner detta som ett stort projekt, kan du bryta ned tvättningen i delmål. Att bryta ned det i delmål kan se ut på följande sätt:

  1. Samla ihop tvätten,
  2. Meditera/Mindfulness,
  3. Bär tvätten till tvättstugan,
  4. Meditera/Mindfulness,
  5. Sortera tvätten,
  6. Meditera/Mindfulness,
  7. Fyll och kör tvättmaskinen,
  8. Meditera/Mindfulness,
  9. Töm tvättmaskinen och häng tvätten,
  10. Meditera/Mindfulness.

Meditationen eller mindfulnesstunderna kan vara i 30 sekunder upp till hur länge du behöver för att återhämta dig. Om du mår riktigt dåligt kan det innebära att du behöver en dags vila innan du prövar att ta tag i nästa tvättmoment.

Men kom ihåg att bara GÖRA EN SAK I TAGET. Så om du ska tvätta, så tvätta enbart. Ingenting annat. Multitasking suger onödigt med energi från oss och det är därför mycket effektivare om du just nu bara ägnar dig åt att göra en sak i taget.

För att vila dig från en fysisk aktivitet kan du göra en stillasittande och mer vilande handling. Medan för att vila upp dig från en mentalt krävande aktivitet kan du utföra en fysisk handling. T.ex. om du har jobbat på ett dokument för din arbetsplats, så kan du testa att gå ut och gå för att återhämta dig.

Medvetet växla mellan aktiviteterna, de fysiska och de mentala, och vila på det sättet. Kom däremot ihåg att ta minipauser åtminstone varje 40 minuter. Oftare om behövs.


Detta är med andra ord hur du sparar på energi: genom att vara selektiv med vad du väljer att göra, att vila på rätt sätt samt genom att göra upp delmål och hålla dig till dem.

Att spara på energi är viktigt för oss så att vi ska kunna få ett friare liv och bli självständiga.

Även om du inte ligger på botten av havet när det kommer till din hälsa, kan dessa råd hjälpa dig i din vardag med hur du sparar på energi. Just att ta pauser, göra upp delmål och att bara göra en sak i taget är ovärderlig vetskap.

Jag hoppas att detta var till nytta för dig!

Vill du ha mer bra tips för hur du sparar på energi och få bra mindfulnessövningar, kan jag varmt rekommendera boken, Vägen ur utmattningssyndrom som är skriven av Grossi och Jeding. Mycket av det som jag har skrivit ovan är råd från psykologerna Grossi och Jeding som skrev boken.

Kramar,
Åsa

Socialtjänsten

Möte på Socialtjänsten var i går, där vi utbildas och får råd i hur vi bland annat kan hantera dotterns ilska. Vi kom dit genom att jag gjorde en anmälan på dottern till Socialen efter att att hon hade slagit mig,

Först och främst vill de på Socialtjänsten att vi försäkrar oss om att vi står i kö hos Rehabiliteringen hos BUP. Detta eftersom Rehabiliteringen kan ge mer expertråd gällande dotterns diagnoser, än vad Socialtjänsten har att erbjuda.

Det andra vi diskuterade var hur vi ska få dottern att tänka positivt på BUP. Trots att ”alla hennes kompisar hatar BUP”, som dottern uttrycker det. Dottern har en rad olika diagnoser, bland annat grav ångest och depression som kräver vård inom psykiatrin. Men hon vägrar att gå!

Här fick vi rådet att vi ska se på BUP på samma sätt som vi ser på skolan; att de är lika viktiga. ”Ge henne ‘morot och piska’ för att hon ska gå dit och sköta sig under sessionerna,” sa kvinnan på Socialtjänsten.

Med andra ord, om dottern inte sköter sig med BUP så kan vi hota med att hon får teknikförbud. Och när hon sköter sig så får hon massor med beröm.

Till BUP ska vi följa med och sitta utanför eller till och med följa med in. Inför varje session så ska jag föreslå vad vi kan prata om på BUP, men också fråga dottern vad hon vill prata om. Göra henne delaktig!

En ännu viktigare punkt är att vi fick rådet av Socialtjänsten, att vi ska ha tålamod med att hitta rätt barnpsykolog. Nu vet jag inte hur detta kommer att fungera, för om situationen med BUP kommer att vara likadan som den var sist vi gick där för samtalsstöd, så bytte de psykolog TRE gånger under en kort period på två månader.

Så då spelar det ingen roll om vi hittar världens bästa barnpsykolog, om de ändå kommer att byta. Men från andra föräldrar på BUP har jag fått höra att de enbart bytte psykolog eftersom föräldrarna själva bad om att de skulle göra det.

I dunno…

Vi vet helt enkelt inte hur saker och ting kommer att bli med samtalsstödet, psykologer och BUP. Men jag tänker att ställa den frågan om de kommer att byta psykolog och ha sig, eller om vi kan påbörja kampen med att hitta en barnpsykolog som dottern verkligen klickar med.


Utöver detta fick vi ett uppdrag, där vi ska få dottern att hjälpa till mer hemma. Vad vi ska börja med är att hon ska fylla diskmaskinen med sin disk. Här ska hon få börja med att vara med när jag fyller diskmaskinen och se hur jag gör.

Ge beröm till dottern för när hon fyller diskmaskinen och prata med henne om att vi vill att hon börjar med att fylla diskmaskinen EN gång i veckan. Då ska vi fråga henne om vilken dag i veckan som hon vill fylla i diskmaskinen. Mån-, Tis-, Ons-, Tors-, Fre-, Lör- eller Söndag?

Därefter avslutade de med att ge oss några ytterligare tips:

Ge 5 st. positiva ord för varje krav och gränssättning som du gör.

Gör en veckoplanering i bilder (på grund av att dottern har svårt för textförståelse).

Gör henne DELAKTIG i alla beslut.

Välj era fajter och vad som är viktigast att tjata om. I vårt fall är det viktigast att tjata om: 1. Skolan, 2. BUP, och 3. Saker som gör henne självständig.

JÄTTEBRA TIPS!

Slutligen fick vi ett arbetsschema av Socialtjänsten för att dottern ska fylla i diskmaskinen och en liten hint om att vi kan lägga till pappa- och dottertid också. Sen tog de sommarlov! Efter bara två möten och nästa sak vi ska göra med dem är ett uppföljningsmöte med Socialtjänsten och vår kontakt på Socialen!

Jag och min man tittade på varandra efteråt när vi hade satt oss i bilen. ”Hur i hela friden ska vi kunna ha en uppföljning efter en sådan kort tid?” sa vi till varandra. ”Vad ska vi säga?”

Det känns lite som om vi kommer att kasta bort lite av socialdamens tid genom att bara kunna berätta att vi inte har kommit så långt ännu. Men de ville ha ett återsamlingsmöte, då får det bli ett återsamlingsmöte. Hahaha.

Inte för ens i slutet av augusti blir återsamlingsmötet med Socialen och Familjecentralen (som tillhör Socialtjänsten och är där vi går för dessa familjeråd). Skakar på huvudet…

Så vi har nyss börjat och har fått en enorm paus mitt i hela rådgivningen. Men det får väl gå ändå. Vi hittar andra saker att prata om på bloggen! Det gör vi alltid! 🙂

Sköt om er nu och ha en riktigt bra vecka!

Kramar,
Åsa

%d bloggare gillar detta: