Fullbokad måndag

I dag kommer jag att vara fullbokad i telefonmöten och det första psykologmötet för hösten. Om du känner mig, så gillar jag inte möten!

Dagen kommer att börja klockan sju med att ringa vårdcentralen. Jag vill kolla flera röda märken som jag har på min överarm för att se så jag inte har fått hudcancer som behöver behandlas. Dessutom har jag ont i brösten och armhålorna och min man vill att jag ska undersökas, inte jag! Haha Dottern å sin tur klagar på smärtor i hjärtat och bröstet, det ska också kollas upp.

Tyvärr är det svårt att få telefontid på vårdcentralen så vi har försökt att ringa i ett par veckor nu. Hoppas, hoppas att vi kommer fram nu. *håller tummar och tår*

Nästa telefonsamtal innebär att ringa Apoteket och fråga var i hela friden min medicin har tagit vägen. Jag beställde dem för cirka två veckor sedan och de har fortfarande inte kommit, fast jag har fått meddelande om att de skickades från deras lager för länge sedan.

Det tredje telefonmötet handlar om att skolsköterskan på dotterns skola ska ringa mig och höra om vilken mat dottern vill ha varje dag i skolan. Dottern valde peperonipizza efter många om och men. Detta ska jag förmedla och jag hoppas att skolköket går med på detta. Viktigast är ju trots allt att krötan äter.

Det sista mötet blir till psykologen på Traumaenheten. Det är det första mötet sedan sommaruppehållet som startade i juni och slutar i augusti. Ett långt uppehåll som har varit tufft många gånger. Däremot har psykologen gett mig två nummer som jag kan ringa om det krisar under sommaren: ett akut och ett vanligt till en psykolog.

Det är både toppen och inte bra. Visst är det behövligt att få tala med en psykolog när man mår som värst. Men att behöva förklara hela scenarion igen när man har PTSD kan vara svårt och ofta omöjligt. Jag har fått gått gradvis igenom mina övergrepp som jag har varit med om över loppet av SEX ÅR! Jag klarar inte av att rabbla upp allt för en främling över telefon. Tyvärr är min sjukdom för grav och för komplext för att det ska gå.

Så jag brukar skriva upp vad jag vill parat om under sommaren, lägga locket på och bara existera. Det är inte alls bra men det är det enda sättet som jag kan leva på.

Önska mig allt gott i dag!

Publicerad av asawilliams

Jag heter Åsa och jag är bloggare på www.jagochminadiagnoser.se Jag och Mina Diagnoser är en blogg för mental ohälsa och diagnoser. Här får du en inblick i mitt liv och hur det är att leva med mental ohälsa. Välkommen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: