PTSD, Bipolär och Missbruk

Missbruk, bipolär sjukdom, psykoser, våldtäkter, misshandel, mordförsök, sexuella övergrepp och PTSD.

Detta är ett tungt inlägg för mig att skriva men efter att jag har läst om så många andra som har varit med om liknande situationer och istället hamnar helt galet och inte får den hjälp de har RÄTT till… Jag måste dela med mig av detta. Dela gärna mitt inlägg så fler kan få ta del av vad som faktiskt fungerar.

Eftersom jag har PTSD på grund av det jag har varit med om kan jag inte tala om mina våldtäkter, misshandel, mordförsök och de sexuella övergrepp som jag överlevde under min barndom och unga vuxna år. Att bara kunna höra ordet våldtäkt har tagit mig ett helt liv av terapi för att kunna ens säga och höra. Fortfarande gör bara ordet mig knäsvag.

I dag läste jag ett hjärtkramande inlägg om hur en dotter vädjade om hennes mamma i en Facebook-grupp. Hennes mamma led av psykoser, drogmissbruk, självmordstankar och grav undervikt. Hon var i ett förhållande med en man som missbrukade amfetamin och hon hade förlorat vårdnaden om sina barn. Nu bad hennes vuxna dotter om hjälp!

Det slutade med att jag skrev mitt ärligaste meddelande som jag nog har skrivit i en Facebook-grupp. Någonsin.

När jag var 12-18 år missbrukade jag gravt alkohol. En gång blev jag drogad på krogen men mycket turligt nog hade jag en ängel till vän som hjälpte mig hem. Jag vaknade upp i mitt egna urin och fem dagar senare kände jag mig fortfarande hög som en skyskrapa. Jag mådde förfärligt men än värre var att jag var fruktansvärt rädd. Vad hade jag fått i mig egentligen?

Till slut masade jag mig till skolsköterskan och eftersom hon inte var inne frågade kuratorn om hon kunde hjälpa mig. Jag gick in på hennes kontor och det blev mitt livs stora räddning. När jag förklarade för kuratorn att jag hade blivit drogad på krogen och berättade om mina symtom, ställde hon en livsavgörande fråga:

-Dricker du ofta?

Den meningen skapade en tankeställare hos mig som fick mig att aldrig se tillbaka. Ja, svarade jag. Jag drack ju rätt ofta. Varje dag faktiskt och jag söp mig själv under bordet tre gånger i veckan. Lilla jag, men det tog mig 10 starköl innan jag ens kände mig full. Ja, jag drack för ofta och för mycket.

Kuratorn lyssnade och frågade om jag skulle vara intresserad av att komma i kontakt med, vad det då hette, Ungdomsenheten. Jag nickade, ringde och bokade tid. Väl på Ungdomsenheten fick jag träffa en kille som hette Thomas. Han blev min räddning bort från missbruket.

Efter en lång evaluering fick jag diagnosen: Grav alkoholmissbrukare. Jag var en hårsmån till att få bedömningen alkoholist.

Sakta men säkert lärde han mig hur jag skulle psykiskt och fysiskt illa av att dricka. Han fick mig att se att alkoholen var boven till mycket ont som hade skett i mitt liv. Han lärde mig också att förstå att om jag höll mig nykter skulle det vara mycket lättare för mig att undvika övergrepp, misshandel och annat.

Men det här innebar inte bara det, jag började att rannsaka vad för slags människor som jag umgicks med och började att välja bort samtliga personer som inte var bra för mig. Drogmissbrukare och alkoholmissbrukare, misshandlare och andra personer rök. Fortfarande kunde jag visserligen inte välja en god pojkvän, men mer om det en annan gång!

Det är med andra ord genom skolan du behöver gå, igenom kuratorn, för att få hjälp för ditt missbruk om du är ung. Som vuxen går du till din vårdcentral om du vill få bukt med ditt alkoholmissbruk.


På grund av att jag har varit med om flera olika former av övergrepp så lider jag av PTSD. Den utspelar sig i mardrömmar på nätterna och minnesförnimmelser av skräckfulla tillbakablickar av det värsta jag har varit med om i livet dagtid. Jag är omgiven av det värsta jag har varit med om, om och om igen. Det är PTSD.

Som av rena turen lyssnade jag på en rapport om hur ett annat våldtäcksöverlevare hade fått hjälp via en traumaenhet i Sverige. Jag hade dessförinnan gått igenom psykologer som andra äter halstabletter och ingen kunde hjälpa mig. Så det var värt att testa!

Genom kuratorn på vårdcentralen blev jag till slut remitterad till en kurator på sjukhuset. Där igenom hamnade jag i en sex månader lång väntekö till Traumaenheten. Det var en lång väg, men det var så otroligt värt det!

Jag har gått på Traumaenheten nu i sex år och jag går stadigt varje möte. Det blir tunga möten, men också mycket befriande möten, där vi talar om allt som är tufft i livet. Har man dessutom PTSD blir detta extra tufft för det känns då som om det värsta du har varit med om i livet fortfarande pågår där och då när du talar om det.

Men jag ska bli frisk! Det har jag bestämt mig för.

För min PTSD tar jag Sertralin som är antidepressiva. Men jag kan inte ta en för hög dos på grund av att den kan sätta i gång min bipolära mani och ge mig en psykos. Därför hanterar jag min PTSD främst med hjälp av vetenskap och psykologisk kunskap. Jag har t.ex. fått reda på att skräcken jag känner hela tiden egentligen är en enorm sorg för det jag har varit med om.

När jag har fått gråta ut mår jag bättre igen och min PTSD är lättare att hantera.


För några år sedan hände någonting mycket egendomligt. Jag började att skriva egendomliga och även upprörande saker till folk vitt och brett. Uppepå det anklagade jag min man för att förgripa sig på vår dotter. Jag hade fått mitt livs första psykos. Min mamma skjutsade mig till akutpsyk och eftersom jag inte fick rätt hjälp den gången fick jag ännu en psykos.

Den andra psykosen var värre än den första och den var så illa att jag hamnade på den frihetsberövande delen av psykavdelningen. Jag fick inte komma ut eller få besök. Men det förstod inte jag. Jag hade fullt upp med att tro att jag var Einstein och att samtala med min låtsaskompis Sherlock Holmes och lösa hur vi skulle rädda jorden från att gå under!

Sen kom räddningen i och med att det var en läkare på psyk som äntligen förstod att jag hade en psykos och satte in RÄTT medicinering. Det har gått några år sen nu och jag har klarat mig utan fler psykoser. Den medicinering de först gav mig heter Olanzapin och den gav mig mitt liv tillbaka.

Tack vare den medicinen mådde jag äntligen så bra att jag kunde avsluta min gymnasieutbildning och vet ni? Jag gick ut med högsta betyg! Som 30-plusare visserligen och utan stöd från CSN (på grund av att jag hade misslyckats med min gymnasieutbildning för länge innan det). Men tack vare ett otroligt stöd från alla gick jag ut gymnasiet!

Min lycka på examensdagen var total! Men drack jag någonting på min stora dag? Nej, inte det minsta!


Så till er som kämpar, själva eller för de ni älskar, ge inte upp! Ta en sak i taget och behandla det. Behandla först din fysiska (gå till läkaren på vårdcentralen) och psykiska hälsa (gå till kuratorn på vårdcentralen). Du börjar där och tar upp EN krämpa i taget. Försöker du att behandla ALLT på samma gång, går du in i en vägg och hamnar utanför hälsosystemet. Ta en sak i taget.

När du väl har hanterat din psykiska och fysiska hälsa är du stabilare. Först då ska du fokusera på att göra förändringar i ditt liv som att sluta dricka, säga upp förhållanden och annat destruktivt. Just den här ordningen fick jag lära mig av min psykolog, ”Bli stabil först”. Det är jätteviktigt!

Gör som jag i att du aldrig ger upp men gör absolut inte som jag när du prioriterar fel och behandlar ditt missbruk först. Det måste komma sen.

All kärlek och kramar till dig! Det finns hopp.

Publicerad av asawilliams

Jag heter Åsa och jag är bloggare på www.jagochminadiagnoser.se Jag och Mina Diagnoser är en blogg för mental ohälsa och diagnoser. Här får du en inblick i mitt liv och hur det är att leva med mental ohälsa. Välkommen!

En tanke på “PTSD, Bipolär och Missbruk

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: