Vägen ur utmattningssyndrom? Forts.

A dog resting in the sand

Läser boken Vägen ur Utmattningssyndrom som är skriven av Giorgio Grossi och Kerstin Jeding, som handlar om hur du kan ta dig ur ett utmattningssyndrom.

Jag är just i början av boken och det författarna först nämner är hur viktigt det är att acceptera sina känslor. De menar på att just känslor är någonting som vi inte kan ändra på, och när vi försöker att bestrida att vi egentligen är t.ex. arga på vår chef kan de leda till andra känslor som skam och skuld.

Det är därför bättre att acceptera att vi är t.ex. arga på någon annan, istället för att försöka motverka det genom att bara vända ilskan inåt.

För min del är jag bland annat arg på min arbetsgivare som jag hade när jag gick in i väggen. Mest är jag fortfarande arg på mig själv för att jag planerade fel och lade för högt tryck på mig själv. Men jag är faktiskt arg på min arbetsgivare eftersom de garanterade inte mig ett frilansjobb när jag behövde det som allra mest.

Jag hade gått från en fulltidstjänst på ett år, på en tidning och hade kämpat HÅRT för att få en fast tjänst där. När det inte gick förstod jag att jag måste frilansa och då kämpade jag för att få behålla min arbetsgivare som kund när jag blev egenföretagare.

Problemet var att jag hade tänkt fel och kämpat för hårt på en ”ko” som inte ville gå. Jag hade satsat för mycket på mest bara tre kunder, kunder som sen visade sig inte kunde betala min lön. Dessutom visste jag inte tillräckligt hur jag skulle skaffa nya kunder. Jag trodde att det var för lätt än vad det faktiskt visade sig vara.

Ytterligare är jag sur på de övriga kunder som jag hade i min korg: de som också visade sig att de inte kunde betala ut min lön. Jag är hemskt sur på dem också.

Jag önskar att jag hade förstått att de inte skulle kunna betala mig för mitt arbete eller att de inte skulle ge mig ett arbete, men hur skulle jag kunnat veta det tidigare? Omöjligt, i min situation. Uppdagandet om att de inte skulle ge mig ett uppdrag som frilansare och att de andra inte kunde betala, kom först senare. Så att jag inte förstod måste jag förlåta mig själv för.

Samtidigt hade jag tagit på mig ett frivilligt, obetalt uppdrag som jag egentligen inte hade tid med. Ett uppdrag som visserligen skulle se bra ut på CV:t men som jag inte hade tid med.

För vad behövde jag egentligen direkt efter att jag hade gått från att ha arbetat fulltid? Jo, jag behövde ha semester. Jag hade helt tappat mina bromsspärrar och det gjorde att jag jobbade på för mycket som egenföretagare. Jag jobbade 80-100 timmar i veckan, på ingenting som jag fick någon lön för.

Att jag förlorade mina kunder, inte lyckades att skaffa fler, inte tog semester och satsade för mycket på ett frivilligt uppdrag som inte gav några pengar… Det var vad som fick mig att gå in i väggen. Hårt.

Att bli frilansare skulle vara mitt stora genombrott. Min stora dröm. När jag misslyckade med det så tro på självaste att jag blev arg. Sen dess har jag försökt att komma tillbaka till jobbet. Det har gått sju år sen nu och jag har fortfarande inga kunder och vet inte hur jag ska kunna skaffa nya.

Däremot vad jag gör som är smartare är att jag studerar på en kurs för frilansare som lär ut just detta som jag behöver veta: hur jag får kunder i min bransch. Betalkursen är dessutom på distans och jag kan arbeta med den när jag orkar. Den är med andra ord på obegränsad tid, vilket går ihop med Försäkringskassan och min hälsa.

Så min plan är att plugga på min kurs så ofta jag kan och så mycket jag klarar av. Vilket blir kanske en timme i månaden, men det är i alla fall någonting. Jag måste börja någonstans. Men det viktiga är att jag prioriterar kursen först och utför den de få gånger som jag orkar och klarar av att göra någonting.

Då har jag en planering som förhoppningsvis kommer att ta mig ut ur detta utmattningssyndrom och tillbaka till jobbet.

Så tack vare boken Vägen ur Utmattningssyndrom, så har jag en plan. En plan som jag tror kommer att hålla. Förhoppningsvis ett första steg mot tillfrisknande.

Publicerad av asawilliams

Jag heter Åsa och jag är bloggare på www.jagochminadiagnoser.se Jag och Mina Diagnoser är en blogg för mental ohälsa och diagnoser. Här får du en inblick i mitt liv och hur det är att leva med mental ohälsa. Välkommen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: