Möte med narkosläkare

I går hade vi möte med narkosläkare på sjukhuset. Vi gick igenom vad dottern skulle göra och vad som skulle hända under operationen nu på måndag. Det är då de ska ta bort den lilla pillidutten som dottern har pillat in i örat.

Men jag är inte alls glad. Jag vet att risken för komplikationer under en operation är minimal men det är ändå en risk. Jag vill inte ta den risken med mitt barn. Men min dotter vill. Hon har gått och väntat på att detta ska ske.

Medan jag bara ser potentiell fara, problem och onödigt lidande med en operation. För att inte tala om att det finns mer akuta patienter som vården kunde ha tagit hand om istället.

Så jag är sur på dottern för att hon inte tillät läkaren att ta ut pillidutten ur örat förra och förr-förra veckan. Och, jag är sur på mig själv för att jag är sur på henne. Hon är bara rädd, det här kan ju inte hon hjälpa.

Men jag är ändå sur, fast jag vet att det inte är hennes fel.

I dag skrek dottern på mig att, ”Det är fullt med myror på hall- och köksgolvet!” Det var kanske tio stycken visade det sig, men myrinvasionen var ändå ett faktum.

Det hade startat i köket med att någon hade spillt någonting sött och klibbigt på golvet framför kylskåpet. Så det blir att åka och köpa dricka med aspartam eller någonting annat miljövänligt bekämpningsalternativ.

I övrigt är jag trött. Jäspar och sover mycket. Det har med min bipolära sjukdom typ 1 att göra. Jag har fått en bipolär depression, berättade läkaren på traumaenheten.

För det behöver jag medicin. Men eftersom jag har för lätt för att få biverkningar av mediciner och fick en så kraftig biverkning av den förra medicinen, så är jag omedicinerad mot bipolär depression i dag.

Vad som hände med förra medicinen var att jag fick en allergisk reaktion mot medicinen. Det innebar att jag bland annat kräktes, kliade och hostade i ett halvår innan jag fick rätt hjälp från sjukvården. Väldigt farligt.

Det var Lamotrigin som jag reagerade så starkt emot. Den medicinen som jag lovprisat så mycket tidigare. Den är säkert bra för andra men för mig var den rent av skadlig.

Så nu är jag trött och sover på tok för mycket. Det innebär att jag knappt får någonting gjort alls och sommaren som är så fylld med måsten. Så jag är fortfarande sjukskriven och Försäkringskassan ringer efter mig.

De senaste gångerna de ringt har de ringt när jag varit med dottern till BUP och på Socialen. Det har varit på mitten av eftermiddagen vilket normalt sett är en god tid att ringa mig, men nu har de börjat att ringa när jag sover.

Att lämna ett meddelande till dem är ingen idé: min handläggare svarar inte när jag ringer åter eller lyssnar av sina meddelanden. Man kan bara hoppas på att man får tag på varandra till slut. Det är det enda sättet.

Jag hoppas att ni har det bra och får njuta av sommaren!

Kramar,
Åsa

Publicerad av asawilliams

Jag heter Åsa och jag är bloggare på www.jagochminadiagnoser.se Jag och Mina Diagnoser är en blogg för mental ohälsa och diagnoser. Här får du en inblick i mitt liv och hur det är att leva med mental ohälsa. Välkommen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: