Familjecentralen

Nu har vi haft vårt första möte på Familjecentralen. Vi går dit eftersom efter att dottern hade en mycket aggressiv period och vi behövde råd för hur vi skulle hantera beteendet. Just nu har hon haft en lång period av att inte vara aggressiv, men vi får hjälp med allting annat istället.

Vad vi vill ha hjälp med är följande:

Dottern behöver knyta ann med en vuxen på skolan. Just nu har hon inte förtroende för någon annan vuxen än jag. Det innebär att det finns ingen annan som hon lyssnar på eller kommunicerar med på skolan, än hennes kompisar. Det är så illa med att dottern är så sluten i sig själv, att lärarna har skickat in en anmälan till Skolhälsoteamet.

Vad den anmälan gör, vet jag inte. Men det har gått ett år sedan anmälan och ingen förbättring har ännu skett.

Hon behöver försona sig med BUP, sina diagnoser, att få hjälp via LSS och att börja på gymnasiet. Hon behöver också veta exakt vad hon behöver göra för att få betyg i skolan.

Hon behöver lära sig att diskutera allvarliga ämnen. Just nu skriker hon bara och frånskjutande när tuffa ämnen kommer upp. Ämnen som har hänt i våra liv och som måste diskuteras. Som t.ex. mina psykoser som skedde för 4-5 år sedan och t.ex. händelsen när dottern kastade en kopp i ansiktet på mig. De ämnena går inte att tala med henne om alls.

Just nu känns det som om vi går runt på äggskal runt dottern, för att hon är såpass känslig som hon är. Det tar mycket energi från oss och är ingen bra lösning i längden. T.ex. när jag bara är lite irriterad på rösten så säger dottern att jag är fly förbannad. Suck.

Om hon ska börja på ett gymnasium långt bort, kommer hon att behöva lära sig att sköta hennes medicinering helt själv. Det är också en punkt som hon måste lära sig.

Slutligen vill vi att dottern ska ha en riktigt bra relation till sin pappa. Just nu så tyr hon sig enbart till mig och det håller inte i längden.

Vi vill att hon ska lära sig att hantera pengar. För nu är hon alldeles för optimistisk med sin ekonomi.

Så det är vad vi behöver hjälp med från Familjecentralen just nu. Massor, jag vet!

Detta fick vi hjälp med från dem i dag:

Det mesta kommer att ta lång tid att gå igenom och att få en förbättring på, men detta var ändå det som Familjecentralen hjälpte oss med i dag.

De vill först och främst att vi ska kontakta BUP och höra om vi kan få hjälp från Habiliteringen som de har. Där kan hon vi och hon få stöd så att vi lär oss att lättare hantera hennes diagnoser och hon lär sig att acceptera dem. De har också ungdomsgrupper som kan ge henne stöd och ett bredare synsätt på diagnoserna.

De vill också att vi kontaktar specialpedagogen igen och att de ska lägga fram en planering inför nian, för att dottern ska klara av betygen i vissa ämnen i skolan. Planeringen ska ha inriktningen att hon kommer in på de gymnasieskolor som hon vill ansöka till.

Yrkesvägledaren, specialpedagogen, vi föräldrar och skolpedagogen behöver ha ett möte. På mötet behöver vi diskutera vad hon ska göra för att komma in på de gymnasieskolor som hon ämnar att söka till. Så att hon inte kämpar på för många sätt i onödan till att komma in på gymnasiet. Utan att hon får fokusera på det som är viktigast.

Som rådgivaren på Familjecentralen sa, ”Så att det inte känns som hon bestiger världens största berg utan istället ska det kännas som att hon bestiger bestiger Sveriges största berg.”

Detta innebär också att hon behöver få en individuell studieplan för hur hennes schema blir upplagt. Det kan innebära att hon inte går vissa ämnen i skolan och får fokusera mer på andra.

Någon på skolan behöver förklara för henne ordentligt vad det är som krävs av henne för att nå målen i skolan. Och, repetera det för henne varje gång hon glömmer bort det. Skolan behöver också testa olika lösningar för att hitta hur hon bäst studerar. Ett förslag vi fick är att hon ska få sitta ensam i ett rum på skolan när hon gör sina skoluppgifter.

Viktigast var att skolan fortsätter att hitta lösningar till hur dottern bäst ska studera på i skolan. Det är allt detta som specialpedagogen ska ha hand om, därför ska jag kontakta henne nu innan hon tar semester.

De föreslog dessutom att vi ska ta med dottern på studiebesök på olika skolor som är inriktade på djurskötsel och djurhållning. Jättebra förslag!

Vi fick också tipset om att vi ska prata med biståndshandläggare på Socialtjänsten om stöd via LSS. Här menade familjerådgivarna att det är viktigt att dottern kommer med på möten där man kan rådfråga om LSS och vad de kan hjälpa till med.

Under de mötena kan vi säga, ”Under detta möte är ingenting bestämt för vad vi ska göra. Utan det här mötet är till för dig att ställa frågor under.” Dessutom ska vi förklara LSS på följande vis, ”Vi ser att du mår dåligt, så vi vill att du ska få den hjälp du behöver.”

LSS är ju trots allt en hjälp för henne och oss, för att vi alla ska må bättre. Där kan man få till exempel en stödperson som tar med dottern på olika aktiviteter. Hon har så svårt för att öppna upp för andra människor att jag tror att en stödperson skulle vara bra för henne.

Slutligen bokade vi in ett nästa möte igen om två veckor på Familjecentralen och med oss fick vi ett papper att ta hem och filosofera över. Pappret är en målplanering steg för steg. Det börjar med att vi ska lista hur saker ser ut just nu och sen stegvis förbättra situationen. Toppen!

Kan knappt vänta tills nästa föräldramöte med Familjecentralen!

Publicerad av asawilliams

Jag heter Åsa och jag är bloggare på www.jagochminadiagnoser.se Jag och Mina Diagnoser är en blogg för mental ohälsa och diagnoser. Här får du en inblick i mitt liv och hur det är att leva med mental ohälsa. Välkommen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: