Socialtjänsten

Möte på Socialtjänsten var i går, där vi utbildas och får råd i hur vi bland annat kan hantera dotterns ilska. Vi kom dit genom att jag gjorde en anmälan på dottern till Socialen efter att att hon hade slagit mig,

Först och främst vill de på Socialtjänsten att vi försäkrar oss om att vi står i kö hos Rehabiliteringen hos BUP. Detta eftersom Rehabiliteringen kan ge mer expertråd gällande dotterns diagnoser, än vad Socialtjänsten har att erbjuda.

Det andra vi diskuterade var hur vi ska få dottern att tänka positivt på BUP. Trots att ”alla hennes kompisar hatar BUP”, som dottern uttrycker det. Dottern har en rad olika diagnoser, bland annat grav ångest och depression som kräver vård inom psykiatrin. Men hon vägrar att gå!

Här fick vi rådet att vi ska se på BUP på samma sätt som vi ser på skolan; att de är lika viktiga. ”Ge henne ‘morot och piska’ för att hon ska gå dit och sköta sig under sessionerna,” sa kvinnan på Socialtjänsten.

Med andra ord, om dottern inte sköter sig med BUP så kan vi hota med att hon får teknikförbud. Och när hon sköter sig så får hon massor med beröm.

Till BUP ska vi följa med och sitta utanför eller till och med följa med in. Inför varje session så ska jag föreslå vad vi kan prata om på BUP, men också fråga dottern vad hon vill prata om. Göra henne delaktig!

En ännu viktigare punkt är att vi fick rådet av Socialtjänsten, att vi ska ha tålamod med att hitta rätt barnpsykolog. Nu vet jag inte hur detta kommer att fungera, för om situationen med BUP kommer att vara likadan som den var sist vi gick där för samtalsstöd, så bytte de psykolog TRE gånger under en kort period på två månader.

Så då spelar det ingen roll om vi hittar världens bästa barnpsykolog, om de ändå kommer att byta. Men från andra föräldrar på BUP har jag fått höra att de enbart bytte psykolog eftersom föräldrarna själva bad om att de skulle göra det.

I dunno…

Vi vet helt enkelt inte hur saker och ting kommer att bli med samtalsstödet, psykologer och BUP. Men jag tänker att ställa den frågan om de kommer att byta psykolog och ha sig, eller om vi kan påbörja kampen med att hitta en barnpsykolog som dottern verkligen klickar med.


Utöver detta fick vi ett uppdrag, där vi ska få dottern att hjälpa till mer hemma. Vad vi ska börja med är att hon ska fylla diskmaskinen med sin disk. Här ska hon få börja med att vara med när jag fyller diskmaskinen och se hur jag gör.

Ge beröm till dottern för när hon fyller diskmaskinen och prata med henne om att vi vill att hon börjar med att fylla diskmaskinen EN gång i veckan. Då ska vi fråga henne om vilken dag i veckan som hon vill fylla i diskmaskinen. Mån-, Tis-, Ons-, Tors-, Fre-, Lör- eller Söndag?

Därefter avslutade de med att ge oss några ytterligare tips:

Ge 5 st. positiva ord för varje krav och gränssättning som du gör.

Gör en veckoplanering i bilder (på grund av att dottern har svårt för textförståelse).

Gör henne DELAKTIG i alla beslut.

Välj era fajter och vad som är viktigast att tjata om. I vårt fall är det viktigast att tjata om: 1. Skolan, 2. BUP, och 3. Saker som gör henne självständig.

JÄTTEBRA TIPS!

Slutligen fick vi ett arbetsschema av Socialtjänsten för att dottern ska fylla i diskmaskinen och en liten hint om att vi kan lägga till pappa- och dottertid också. Sen tog de sommarlov! Efter bara två möten och nästa sak vi ska göra med dem är ett uppföljningsmöte med Socialtjänsten och vår kontakt på Socialen!

Jag och min man tittade på varandra efteråt när vi hade satt oss i bilen. ”Hur i hela friden ska vi kunna ha en uppföljning efter en sådan kort tid?” sa vi till varandra. ”Vad ska vi säga?”

Det känns lite som om vi kommer att kasta bort lite av socialdamens tid genom att bara kunna berätta att vi inte har kommit så långt ännu. Men de ville ha ett återsamlingsmöte, då får det bli ett återsamlingsmöte. Hahaha.

Inte för ens i slutet av augusti blir återsamlingsmötet med Socialen och Familjecentralen (som tillhör Socialtjänsten och är där vi går för dessa familjeråd). Skakar på huvudet…

Så vi har nyss börjat och har fått en enorm paus mitt i hela rådgivningen. Men det får väl gå ändå. Vi hittar andra saker att prata om på bloggen! Det gör vi alltid! 🙂

Sköt om er nu och ha en riktigt bra vecka!

Kramar,
Åsa

Publicerad av asawilliams

Jag heter Åsa och jag är bloggare på www.jagochminadiagnoser.se Jag och Mina Diagnoser är en blogg för mental ohälsa och diagnoser. Här får du en inblick i mitt liv och hur det är att leva med mental ohälsa. Välkommen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: