Studievägledaren

I förrgår var dottern och vi föräldrar på möte hos studievägledaren. Det gick så där!

Vi kom dit 5 minuter sent, för ovanlighetens skull, på grund av att vi behövde vänta in dottern. Det var mitt fel, jag tänkte inte på att vi bokade in samtidigt som hon hade Läxhjälpen. Min miss! Usch, avskyr att vara sen! Skyr det därför som pesten.

Men när vi väl kom fram gick mötet okej. Dottern bråkade med mig två-tre gånger dock på mötet och blev därför bannad från teknologi tills sängdags samma dag. Det gillade hon inte, men hon uppförde sig bättre efteråt iaf och det är det viktigaste.

På mötet fick vi reda på att dottern har enbart 42,5p i betyg som det är just nu och att hon kan behöva över 112,5p eller 127,5p i betyg för att komma in på frisörlinjen på gymnasiet. Hon vill gärna bli frisör eller nagelstylist när hon blir stor. Men hon har inte tillräckligt i betyg för att komma in i dagsläget.

Därför ska dottern få en anpassad skolgång med eget schema där hon bara studerar de ämnen som hon behöver för att komma in på hennes gymnasieval. Smart! Detta var en idé vi fick från Familjecentralen (eller Socialtjänsten som det också kallas för).

Så just nu verkar det som om dottern kommer att komma in på någonting som heter IMIA. Då får eleven själv välja vilka ämnen hen ska gå och kan läsa dem i ett eller tre år och därefter gå på folkhögskola.

Om hon klarar fler poäng kan hon komma in på IM-programmet där hon får studera till ett yrke. Förslagsvis frisör eller nagelstylist. Då är det viktigt att hon får betyg i svenska och engelska.

Men min dotter gillar inte prov, muntliga eller skriftliga. Det är som om hon tappar all kunskap hon lärt sig när hon gör prov. Hon gillar heller inte att skriva mer än en mening och till och med det är svårt, när det kommer till uppsatser. Därför finns det inget bekvämt sätt för henne att visa att hon kan för läraren. Så hon får betyg.

Men vi ska ändå försöka. Min idé är att sätta lite press på henne så att alla inlämningsuppgifter blir klara varje dag och vecka. För jag märker att hon kan om hon får min press på sig.

Men mina kompisar är av en annan idé. De tycker att vi bara ska sitta 20 minuter varje dag med skoluppgifter. För att bygga upp hennes självförtroende. Men jag tror tyvärr att det där självförtroendet endast infinner sig i om skoluppgiften är klar för min dotter. För henne är det superviktigt att bli klar.

Hon vill dock helst arbeta ensam men nu i matten fick vi vuxna hjälpa henne idag. Så vi får se hur mycket hjälp hon kommer att vilja ha även i de andra ämnena.

I tisdags började dottern skolan igen och vi föräldrar hade ett möte med Socialtjänsten och Familjecentralen. Vi ska utreda var tredje månad hur allting har gått. Det var nära att vi inte fick fortsätta att gå på Familjecentralen, på grund av de klausuler som hade skrivits in i dokumentet för vår del.

Eftersom vi får hjälp från Habiliteringen skulle detta innebära att vi inte skulle få mer hjälp från Familjecentralen, enligt klausulerna. Men eftersom vi enbart kommer att få gå på föreläsningar och inte få individuellt anpassad hjälp från Habiliteringen, tyckte Familjecentralen att vi skulle få fortsätta hos dem.

Så skönt! För vi får verkligen toppenhjälp på Familjecentralen och vill inte sluta.

Kramar,
Åsa

Publicerad av asawilliams

Jag heter Åsa och jag är bloggare på www.jagochminadiagnoser.se Jag och Mina Diagnoser är en blogg för mental ohälsa och diagnoser. Här får du en inblick i mitt liv och hur det är att leva med mental ohälsa. Välkommen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: