Arbetsintervju

På måndag ska jag på min andra arbetsintervju hos en arbetsgivare. Jag är så nervös! Men när man går på sin andra intervju då har man väl fötterna nästan på det torra… Va? Eller?

Orsaken till att jag är nervös är för att jag är extremt ovan att prata om mig själv och att sälja in mig själv muntligt. Jag har de senaste tio åren fokuserat på detta skriftligen, så att utföra en intervju öga mot öga skrämmer skiten ur mig!

Men jag ska klara mig igenom detta. Om jag inte får jobbet så ser jag denna arbetsintervju som träning. Så det är bara positivt oavsett vad som händer. Det är bra att lära sig att sälja in sig själv muntligt och någonting väl värt att öva på.

I övrigt så har samtalsterapin startat för dottern på BUP. Och hör och häpna: Dottern klickar med kuratorn! Det är en sådan lättnad!

Förra gången talade de om rätt tunga saker så min dotterns panikångest var för hög för att hon skulle klara av skolan efteråt. Hon fick därför ledigt resten av dagen. Nästa möte blir nu på torsdag på BUP.

Vi har också varit på Familjecentralen och gått igenom olika hjälpmedel för dottern. Ett som vi ska testa är schema i färg och med bilder. Istället för ett vanligt schema med text och bara tider och datum.

Varje veckodag har sin egna färg och varje bild har olika färger och bilder samt text till. Min dotter har inte så stort textförståelse så bilder och verbal genomgång är vad hon behöver för att hänga med.

Nu förhoppningsvis kommer hon att hänga med i vad som krävs av henne varje vecka och slippa fråga mig om vad som är inplanerat.

Nästa möte med Familjecentralen är i morgon. Då tänkte jag gå igenom vad nästa steg är efter att ha fått dottern att fylla i diskmaskinen en gång i veckan.

Vilket till slut slutar med att jag bygger upp det steg för steg till att hon fyller diskmaskin varje gång efter att hon har ätit utan att behöva tjata.

Fast nu är jag förberedd på att det där tjatet kanske inte går att vara utan, just på grund av dotterns diagnoser.

I dag och igår fyllde hon diskmaskinen efter sig. Jag måste säga att det är stora framsteg från att trilskt vägrat fylla diskmaskinen alls. Det går verkligen framåt ändå, så lite tjat och påminnelser kan jag gott leva med. Haha!

Det är ju trots allt så det är att leva med någon som har diagnoser: det är speciellt.

Ha det så bra nu alla läsare! Ni är underbara ska ni veta, varenda en av er!

Kramar,
Åsa

Publicerad av asawilliams

Jag heter Åsa och jag är bloggare på www.jagochminadiagnoser.se Jag och Mina Diagnoser är en blogg för mental ohälsa och diagnoser. Här får du en inblick i mitt liv och hur det är att leva med mental ohälsa. Välkommen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: