Den 15:e januari i år (2021) hände det otänkbara: dottern blev våldtagen av sin dåvarande pojkvän. Året har varit mycket turbulent för oss sen dess och min dotter har mått mycket psykiskt dåligt.

Efter åtta på kvällen skrev dottern till mig på WhatsApp att jag skulle komma upp till hennes rum. Där hittar jag henne alldeles skakig. ”Mamma, — våldtog mig,” sa hon. Mina värsta mardrömmar besannades och vi ringde polisen för att göra en anmälan.

En ung kvinna som var ny på jobbet och hette Jenny mottog vår anmälan när vi ringde 114 14 – som är det svenska numret till polisen. Hon var trevlig och tog dottern och mig på allvar. Mycket snart kom på kvinnliga poliser som hette Lotta och Lisa hem till oss. Var och en av dem intervjuade dottern och oss föräldrar separat.

Vi intervjuades i över 1.5 timmar och därefter fick vi åka till Kvinnokliniken i en närliggande stad. På kliniken undersöktes dottern efter sperma och DNA. Hon fick också ta blodprov och urinprov, för att utesluta att hon inte var påverkad av någonting och inte hade sexuellt överförda sjukdomar innan våldtäkten.

En månad senare fick hon tid på Kvinnokliniken igen och fick då ta ett nytt blodprov. Detta för att se om hon fått sexuellt överförda sjukdomar på grund av våldtäkten.

Tyvärr vägrade hon att utföra alla blodprover och kunde inte låta gynekologen Marcus slutföra testet för att hitta DNA och sperma eftersom det gjorde för ont. Mycket synd, men samtidigt tyckte vi ju också synd om dottern.

”Att tvinga på henne dessa tester blir som ännu ett övergrepp,” sa Marcus klokt. Så vi tvingade henne inte till att göra testerna.

Efter våldtäkten har dottern mått jättedåligt. Hon har försökt att begå självmord fem gånger sen den 15:e januari och vi har varit till akuten tre gånger. Det är en berg och dalbana i hennes mående. Hennes ticks är värre. Hennes ångest, koncentrationsförmåga, självskadebeteende och depression likaså.

Hon har överdoserat tabletter, försökt att få tag på droger och skurit sig något fruktansvärt. Mitt i det hela står vi vuxna och vet inte vad vi ska göra.

Vi har Socialtjänsten inkopplad, polisen, familj, vänner, psykologer, Habiliteringen och BUP. Ingen vet exakt vad vi ska göra i alla fall eftersom ingen är expert på dotterns kombination av sju diagnoser. Därför har jag fått konsultera alla kontakter jag har och pusslat ihop lösningar.

Trots detta sa dottern i en intervju med Socialtjänsten att jag och hennes pappa inte älskar henne. Att vi bara är intresserade av oss själva. Det är så tragiskt och så långt från sanningen!

Men sakta märker jag att vården vi ger henne börjar att verka. Hon skär sig inte i ansiktet och på resten av kroppen längre. Hon har fått en trauma-terapeut på BUP som heter Nina och som hjälper dottern att hantera hennes tankar. Det finns hopp.

Förra helgen gick vi med på att ge dottern två kaniner som hon får ha i sitt rum. Detta eftersom djur gör dottern lycklig en längre tid. Och, för att vi älskar ju henne och vill henne väl.

Så hur mår jag mitt uppe i allt? Jag är mentalt slut och har en klump i halsen nu när jag skriver detta. Men jag fortsätter att se till att min dotter har det bra.

På måndag ska jag prata med Socialtjänsten igen efter att de har talat med min dotter (då hon sa att vi inte älskade henne). Jag förstår ju att det är hennes depression som talar men det gör ändå ont. På måndag måste jag prata om det också. Tufft men det ska nog gå bra.

Jag hoppas att ni har det bättre!

Kramar.
Åsa

Publicerad av asawilliams

Jag heter Åsa och jag är bloggare på www.jagochminadiagnoser.se Jag och Mina Diagnoser är en blogg för mental ohälsa och diagnoser. Här får du en inblick i mitt liv och hur det är att leva med mental ohälsa. Välkommen!

En tanke på “

  1. Nej, gud vad hemskt. Förstår att allt är jobbigt, men bra att någon tar detta på allvar. Det är inte alltid detta tas på allvar, eftersom hon har diagnoser. Så skönt att ni alla får folk att prata av er med och som förhoppningsvis gör livet lättare.

    Ingen ska behöva gå igenom en våldtäkt, hoppas att den där personen eller den där så kallade pojkvännen får ett straff för vad han gjort.

    Styrkekram.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: