Ny diagnos

Dottern har nu fått en ny diagnos! Det förklarar så mycket och känns som en sådan lättnad!

För mig, det vill säga. Dottern hatar sin nya diagnos och vill helst gå en kurs för att vänja sig av med den. Förklarat för henne att det inte går, att hon fortfarande är samma person med sin diagnos. Att det är bättre att hon lär sig att acceptera sig själv.

Än så länge är hon mycket känslig för vem som vet om att hon har en ny diagnos. Familjen och vänner till henne, mig och andra, får inte veta. Inte ens hennes pappa får veta.

Men skolan och främlingar får veta. Därför är det egentligen okej att jag skriver om detta på bloggen men har ändå valt att inte lägga ut det här.

Det får bli när hon känner sig redo. Jag tror att hon behöver få tid till att smälta sin nya diagnos och den första jag kommer att berätta för när hon känner sig redo är för min man.

Hon kommer att explodera rent humörmässigt om jag inte hanterar detta varsamt och taktiskt. Stackarn. Att en diagnos kunde uppröra så, men jag respekterar hennes önskemål fast jag inte riktigt förstår.

På måndag är det dags för ett möte på skolan. Specialpedagogen på BUP vill att skolan måste förstå dotterns diagnoser och anpassa skolundervisningen bättre. Just nu får dottern inte en tillräckligt anpassad skolgång och det gör att hon har F i de flesta ämnen.

Så det är av yttersta vikt att vi får till dessa skolmöten. Men nu är det fredag kväll och helg. Det har varit en kämpig vecka men nu tar vi helg!

Mamma kommer på söndag och vi ska fira Mors Dag tillsammans utomhus. Kanske grilla. Det vore roligt! Lite annorlunda att fira utomhus kanske, men man får hitta på lösningar och sätt att ses på nu så här under Corona.

Ha det så bra!

Kramar,
Åsa

Dagens läkarbesök på BUP

I dag besökte hela familjen läkaren på BUP för att gå igenom dotterns mående och medicinering. Vi fick mängder med frågor, både om hennes mående och om vad vi vuxna jobbade med.

Jag berättade att jag jobbar som frilansande journalist och författare. Läkaren undrade då vad för slags böcker det är som jag skriver och jag berättade att det är just barnböcker. Att det var böcker FÖR barn, fick jag också precisera! Haha

Min man behövde turligt nog inte precisera mer än att han arbetar som web developer och bygger hemsidor. För just nu har hans företag bland mycket annat (som är rumsrent) en mjukporrsida som min man hjälper till att arbeta med. Det vet jag att han inte vill berätta om! Speciellt inte för BUP! Hahahahahah

En sak som jag och min man reagerade på var att dottern sa att vi ofta var arga på henne för saker. Det här var någonting som varken jag eller min man höll med om men efter lite luskande med dottern inne på mötet så kom vi fram till varför.

Min dotter är mycket känslig för ljud över huvud taget och är vi det minsta (absolut det allra minsta) irriterade på rösten, så upplever hon oss som fly förbannade. Hon kan inte höra eller se skillnad på när man är lugn och irriterad och när man är riktigt upprörd.

Det gör mig så ont om henne! Jag och min man som är så lugna av oss och så går hon runt och känner att vi är ofta arga på henne! Måste vara hemskt!

Men tillbaka till medicineringen. Det antridepressiva Sertralin går bra och vi kommer att ligga kvar på doseringen 100mg. Men för henne (för på vissa kan den fungera mot ångest) biter Setralin inte på dotterns grava ångest som hon lider av varje vaken timme.

Därför fick hon också en ny medicin som heter Seroquel Depot 50mg, som läkaren sa fungerade mycket bra hos de flesta av hennes patienter. Vi gav henne hennes första dos ikväll klockan åtta eftersom man ska ge den samma tid en till två timmar innan läggdags. Därefter ska vi fortsätta att ge henne medicinen samma tid varje kväll.

Efter mötet skulle vi få utlåtandet om dotterns autismutredning av studievägledaren på BUP, men det hann vi inte med eftersom vi hade ett till möte klockan 11:00 på Socialen som vi skulle till. Så vi fick omboka det tills nu på fredag efter dotterns skola.

Ska bli roligt att veta vad resultatet blir! Har hon autism eller inte?

Mötet på Socialen gick bra. Dottern satt inne i väntrummet eftersom det var ett så kallat Uppstartsmöte inför Föräldrautbildningen som vi kommer att gå. Hon lekte med leksakerna som var inne i väntrummet istället för att vara på sin telefon. Tonårsdotter och allt!

Under Föräldrautbildningen kommer vi bland annat att lära oss hur vi ska hantera dotterns diagnoser, hennes vredesutbrott, våld mot oss och så ska dessutom hon och min man kämpa för att få en bättre far- och dotterrelation.

Mötena är uppdelade så att man ser föräldrarådgivarna varannan vecka för att man ska arbeta hemma aktivt med det vi får lära oss under utbildningen. Utbildningstillfällena är allt från 15 minuter till dryga timmen långa; allt beroende på hur mycket man behöver hjälp med just den gången.

Det första Föräldrautbildningstillfället blir nu den 16:e juni. Kan knappt vänta, det ska bli så roligt och lärorikt!

I morgon ska vi åka och ta ut dotterns lilla pillidutt som hon har pillat in i örat. Det är egentligen ett litet örhängeslås (ett sådant där som har lite vassa sidor och måste skava något fruktansvärt!) som hon pillade in i öronöppningen.

I morgon ska hon få lugnande så vi åker lite tidigare dit till sjukhuset för att de ska ge henne det innan mötet – och utpillandet av pillidutten – startar.

Jag och min man bestämde oss för att båda ska vara med när de tar ut objektet, för att dottern ska känna sig lugnare och mindre ångestfull. Hon ska dessutom vara hemma från skolan på grund av att hon får lugnande medel.

Jag hoppas det hjälper denna gång, för det blir tredje gången vi åker in för att ta ut pillidutt-hemskheten!

Önska oss gärna lycka till denna vecka! Vi behöver all tur vi kan få.

Kramar,
Åsa

Vad händer?

I tisdags skulle vi ha SIP-möte men på grund av att dottern har blivit förkyld, fick vi ställa in. Hon skulle också plocka ut en liten pillidutt som hon hade pillat in i örat nu i onsdags, men det fick vi också ställa in.

Sist vi var och skulle plocka ut ”pillidutten” på sjukhuset så fick dottern en panikattack och läkaren avbröt försöket. Nu i onsdags skulle hon få lugnande och de skulle ta ut föremålet när hon är groggy. Men ska jag vara riktigt ärlig så tror jag inte att det kommer att fungera.

Jag tror inte att vi kommer att få ur föremålet ur örat nästa gång heller för så värst groggy kommer hon nog inte att bli. Det slutar nog med att hon blir besviken eftersom lugnande inte ger det resultat hon förväntat sig.

Dessutom är läkaren som utför proceduren för otajmad. Vi skulle ha haft möjlighet att få ut den sist men då var han inte snabb nog. Det var en lucka där på 30 sekunder som dottern var redo och avslappnad och då förberedde han sina instrument istället. Det är inte lätt när man gör det svårt.

I dag var en sådan skön och varm dag att dottern, som nu ännu inte är symtomfri men som mår tillräckligt bra för att vara ute, låg och solade. Hon satte ihop studsmattan helt själv och låg och solade på sin kreation. Hon är så kompetent!

I övrigt har det varit full rulle fast vi bara har varit hemma. Just på grund av att jag har tagit hand om ett sjukt barn.

Hoppas att ni har haft en god vecka!

Kramar,
Åsa

Corona-ångest

I går skrev jag tröstande ord till en psykiatriker som jag följer på YouTube: hon lider riktigt ordentligt av Corona-ångest. Jag har själv lidit av Corona-ångest men har kommit över den genom att börja med att erkänna för mig själv hur jag mår. Därefter grät jag så ofta som jag behövde och pratade av mig till folk omkring mig.

Just att få prata av mig om hur jag mår inombords, har hjälpt mig mycket. Nu är jag i en situation där jag accepterar läget och stadgar mig i nuet. Ytterligare så hittar jag ljuspunkter i vardagen och gör även upp planer som gör att jag ser fram emot morgondagen. Trots att jag bara är hemma hela dagarna.

Detta är ”ett nytt normalt”/”a new normal” som vi måste vänja oss vid ett tag. Tills denna storm också är över. För den kommer att gå över: vi kommer att lära oss att hantera Corona. Tackla det och komma igenom det. Vi har tampats med mycket på vår jord och mer därtill ska vi ta itu med. Vi kommer att klara av Corona.

Många diskuterar och funderar över hur morgondagen kommer att se ut. Men vi har ingen aning om hur morgondagen kommer att se ut. Och, det får vara okej att det är så just nu en period.

Jag har hört vänner spekulera att de tror att vi aldrig kommer att resa på det sätt som vi har gjort tidigare. Andra tror att vi aldrig kommer att kramas eller att ta i hand igen. En tredje tror att vi aldrig kommer att se varandras leenden eftersom de döljs bakom masker…

Sorgen blir för stor och ogreppbart när man tänker på det sättet. För vi kommer att kunna resa igen. Vi kommer att kunna kramas och ta i hand igen. Även maskbärandet varar inte för evigt. Vi vet bara inte när vi kan sluta med dessa restriktioner. Och, vi får vara okej med den ovissheten just nu. Alla problem har helt enkelt inte en snabb lösning.

Se även Hantera din Corona ångest för fler tips om vad du kan göra för att må bättre under dessa Corona-tider.

Önskar dig allting gott nu under Corona!

Kramar

Psykologmöten på nätet

Två gånger nu har jag testat psykologmöten på nätet och det kommer att bli fler gånger. Men hur gör man och varför är psykologer så viktiga egentligen?

Man börjar med att anmäla intresset till sin psykolog om man går hos en sådan varje vecka. I mitt fall bad de mig att ladda ner en app i mobilen. På appen fick jag sen logga in med BankID så det känns tryggt och säkert. Därefter kommer apparna att vara olika beroende på ditt landsting.

I mitt fall ska jag gå in på Mina Ärenden för att hitta inbokade psykologmöten på nätet. Du kanske måste göra någonting annat eftersom apparna kanske ser olika ut.

Men till mitt först inbokade möte fick jag en ”lathund”, en introduktionsmanual om hur jag bör gå till väga när jag använder appen.

Detta hjälpte mig enormt!

Det är smidigt och riktigt roligt med psykologmöten på nätet. Jag behöver inte göra mig i ordning utan jag kan vara den jag är där och då i enkelheten av mitt egna hem. Det gör att det känns lättare att öppna upp och tala om privata saker.

Men det finns fler sätt att komma i kontakt med psykologer online. Mindler och Doktor.se är två andra tjänster som erbjuder psykologmöten på nätet.

Oavsett hur du väljer att träffa en psykolog, är det viktigt att göra detta nu speciellt under Corona. Psykologmottagningarna har öppet nu under Corona och nu när vi kanske mår lite extra dåligt psykiskt på grund av isoleringen.

Ta lite extra hand om dig själv just nu. Huvudknoppens välmående är oftast viktigare än det fysiska välmåendet eftersom så mycket startar och avslutas i huvudet.

Se på en elitidrottare. Utan rätt mindset skulle de aldrig klara av att springa ett maraton. Det skulle inte komma någonstans. Precis så är det med att ta sig ur depressioner och tacklas med allehanda psykiska besvär.

Får att fortsätta på samma analogi kan du se på psykologen/kuratorn som din coach. Som coachar dig i rätt riktning till att må bättre.

Med rätt mindset kan vi överkomma mycket. Men med rätt hjälp, kan vi bestiga alla berg.

Jag tycker att det är viktigt att be om hjälp, oavsett hur svårt och hur mycket det tar emot. Av rätt personer som är intresserade av Ditt egna välmående och på ett långsiktigt sätt.

Hur du hanterar ångest till exempel. Ångest som alla lider av gärna mer än en gång i livet. Det som är så vanligt. Men fråga en kompis hur du ska hantera din sociala fobi och de har troligtvis inte rätt redskap att ge.

Men så kommer du till en kurator, terapeut eller psykolog som är specialiserad i att hantera ångest. Vips öppnas en helt ny redskapsbod upp för dig. Full av verktyg som är gjorda just för dig och din vardag. Bara för dig att börja använda direkt.

Det är först nu som du verkligen kan börja göra saker och ting för din psykiska hälsa: när du går hos en expert. Det är först då du verkligen kan börja springa det där maratonet.

Jag vet att jag låter tjatig, men det är så viktigt med rätt mindset och rätt hjälp.

Önskar dig allt gott och hoppas att detta har gjort dig nyfiken på psykologmöten på nätet.

Att landa i nuet

Som stressade människor, vilket de flesta av oss är på ett eller annat sätt, kan det vara viktigt att landa i nuet. Här följer en övning som psykologerna Grossi och Jeding kallar för 3-3-3 i deras bok Vägen ur utmattningssyndrom.

Nu ska du tänkte helt objektivt och enbart beskriva det du ser, så enkelt och koncist som möjligt. T.ex. ”koppen är blå”. Hjärnan vill gärna bestämma om någonting är bra, fel, rätt, fult, fint eller dåligt.

”Börja med att beskriva tre saker som du ser, gå därefter över till att beskriva tre ljud som du hör och sist tre fysiska förnimmelser som du känner,” skriver Grossi och Jeding.

För att ge mitt exempel: Jag ser en grön mugg, jag ser en svart dagbok, jag ser en blå penna. Jag hör bilar köra förbi utanför, min man som rör på sig i sin skrivbordsstol i rummet bredvid och musik som kommer ut ur datahögtalarna. Jag känner utav min svanskota mot stolskudden som jag sitter på, jag känner hur musiken ekar i öronen och får dem att vibrera, jag känner att jag har huvudvärk för att jag biter ihop med käkarna.

Nu ska du hitta två saker som du ser, två saker som du hör och två saker som du känner. Därefter hittar du en sak du som du ser, en sak som du hör och sist men inte minst en sak som du känner. Grossi och Jeding föreslår också att du kan blunda när du utövar övningen och då beskriva det ”myrornas krig” som pågår bakom stänga ögonlock.

Börja med övningen när du har lugn och ro omkring dig och arbeta dig senare till att även göra övningen när du är ute. Slutligen ska du kunna göra övningen även när du är stressad.

Målet med övningen är inte för att du ska bli avslappnad och lugn. Målet med övningen är istället att du ska bli medveten om nuet och på det sättet göra kloka val utifrån det.

T.ex. märkte du att jag själv blev medveten om att jag hade huvudvärk, troligtvis för att jag spände käkarna och för att ljudet på datahögtalarna var för högt. Det är sådana saker som det är meningen att vi ska uppmärksamma oss på.

Det är bättre att hitta var spänningarna sitter i kroppen och upptäcka vilka behov vi behöver erkänna, än att de förträngs tills vi mår dåligt.

Lycka till med övningen!

Har du någonting olöst?

Har du någonting olöst i ditt förflutna kan det utspela sig på olika sätt i ditt dagliga liv. Det kan handla om saker du har varit med om som du inte har tagit itu med. Oavsett vad det är kan det utspela sig på olika sätt.

Här är nio signaler på att du har någonting olöst, som är hämtade och inspirerade från denna video:

  1. Du har svårt för att acceptera bra förändringar i ditt liv. Om du får en anledning till att fira, gör du inte det med gott mod eftersom du känner att du förtjänar inte att vara lycklig.
  2. Du behöver planera inför allt. Har du ett stort kontrollbehov och ogillar när saker inte går som planerat? Detta kontrollbehov kan ha sin rot i ett upplevt trauma där du saknade kontroll. Ditt planerande blir då ditt sätt att ta tillbaka kontrollen i ditt liv. Vid kontrollbehov kan du också känna en stark misstro till omvärlden.
  3. Du känner en stark rädsla för misslyckanden. En stark rädsla för misslyckanden kan göra att du förlorar chanser i din karriär, i dina relationer och i ditt övriga privatliv. Det kan också leda till perfektionism och osäkerhet.
  4. Du känner en stark rädsla för att lyckas. Du skyr att lyckas med någonting eftersom du är rädd för vad som kommer att hända om du lyckas. Du är rädd för att förlora det du vunnit när du väl har fått det. Detta är ett vanligt problem hos de som har förlorat någon nära dem när de var unga.
  5. Du har svårt för att koncentrera dig. Speciellt om det är ett trauma du har utsatts för, så har det en stark påverkan på vår hjärna. Märker du att du har svårt att komma ihåg saker, får blackouts och har svårt att behålla ditt tankespår? Detta kan vara en indikation på att du behöver bearbeta ditt trauma.
  6. Du har svårt för att be om hjälp. Detta innebär att det kan upplevas svårt att öppna upp om det du har varit med om. Du lider hellre i tysthet än öppnar upp och ber om hjälp.
  7. Du skadar dig själv eller andra på något sätt. Du kanske rent av isolerar dig och skjuter bort andra. Eller skriker och är aggressiv mot dig själv eller andra.
  8. Du lider av dålig självkänsla. Olika former av misshandel, att bli övergiven eller att bli försummad när du är ett barn, kan leda till dålig självkänsla. Du kämpar med att tycka om dig själv ofta både till det yttre som inre. Dålig självkänsla är vanligt hos de som lider av PTSD.
  9. Du har helt nya och oförklarliga psykologiska symtom. Du känner mer ångest än förut. Du har svårt att se nöjet i saker som du har tyckt om förut. Du har förlorat din aptit/äter mer än vanligt. Du har svårt att sova bra på natten. Ångest, dissociation, personlighetsförändring, känslomässigt lidande, depression, panikattacker, frekventa flashbacks, mardrömmar… Allt det är vanligt om du lider av PTSD.

Man kanske inte känner igen sig i alla nio signaler. Men om du känner igen dig i någonting kan det vara värt det att analysera om du har någonting olöst som ligger i det förflutna.

Tror du att du lider av PTSD ska du söka vård, men det kan även vara bra att tala med någon professionell även om du har annat som ligger olöst.

Önskar dig all lycka till på vägen till ett bättre mående!

Hantera ångest vid Corona

Hur vi hanterar vår oro vid Corona är olika. På ett eller annat sätt kommer det ändå att påverka oss. Så här har jag gjort för att jag och min familj ska må bättre psykiskt nu under Corona.

Vi är isolerade från omvärlden på de flesta sätt och just att mista denna fysiska kontakt med andra människor, slår hårt. Det är ett slags frihetsberövande också eftersom vi inte kan resa vart vi vill och vi är oftast låst till hemmet.

Har en kusin som lyckades med det inte ack så duktiga bravystrecket att skaffa sig en fotboja och denna isolering påminner något om hennes situation. Folk fick fortfarande besöka henne. Hon fick fortfarande krama folk, men att inte kunna lämna hemmet var densamma.

Frihetsberövning finns det mycket data på hur det påverkar oss som människor. Det är ett straff av en orsak, trots allt.

I nyare tid har grundliga studier av isoleringens effekter gjorts i USA, Kanada, Schweiz, Norge, Danmark och Sverige. Slutsatsen är tydlig: isolering är farligt och kan resultera i alltifrån sömnlöshet och magsmärtor via ångest och depression till psykos. Vidare visar studier från flera länder att en oproportionerlig andel av de självmord som sker i fängelser och häkten sker i samband med isolering.

Från Svenska Dagbladets artikel ”Blunda inte för isoleringens dödliga effekt”.

För även om vi inte riktigt sitter i samma båt som de som sitter isolerade av rättsliga orsaker, kan vi ändå (tyvärr) dra paralleller. I de flesta fall har de som sitter isolerade (när det inte är Coronatider) ensamtidpå 22 timmar om dygnet.

Som isolerade på grund av Corona sitter vi istället oftast med ingen kroppslig kontakt. Det finns med andra ord skillnader men den psykiska påfrestningen tycks ändå vara liknande.

Det finns alltså en stor anledning till varför psykiatriker varnar för massisoleringen som pågår runt om i världen just nu.

Men vi måste också förstå och acceptera läget här: isoleringen är ett nödvändigt ont. Vi kämpar tillsammans mot ett allvarligt virus och vi måste följa Folkhälsomyndigheternas regler för allas säkerhet.

Eftersom vi inte har något annat val än att isolera oss behöver vi hitta tekniker till att ta hand om vår mentala hälsa.

Först behöver vi förstå vad det är som händer inom oss i kroppen och psyket när vi känner rädsla. Till min hjälphar jag boken Vägen ur utmattningssyndrom av psykologerna Grossi och Jeding.

När vi känner rädsla så får vi ofta följande kroppsliga symtom:

Hjärtklappning, tunnelseende, ytlig andning, yr, spända muskler, magproblem, illamående, fumlighet, ostadighet och overklighetskänslor.

Du kan få tankar som: ”Tänk om mina föräldrar får Corona”, ”Jag blir knäpp!”, ”Hjälp, jag tror att jag dör!”

I dessa fall är det vanligt att man har ett stort fokus på hotet. Man kanske till exempel tittar mycket på nyheterna och mycket av ens vakna tid går åt till att tänka på Corona. Men vi kan också reagera helt tvärt om där vi inte vill höra någonting alls om Corona och snarare flyr/skyr alla tankar på viruset.

Vi kan vilja springa, grubbla, älta, skrika, distrahera oss eller börja problemlösa.

Allt är fullkomligt normalt beteende när vi hanterar rädslor, ångest och oro. Men sanningen är den att när vi försöker att förhindra våra känslor, så är det just då som man upplever känslorna som starkast.

Grossi och Jeding anser att ett bra sätt att ta långvarig kontroll över dina känslor, är att föra en slags känslodagbok. Skriv ned vad som har hänt, dina tankar, känslor och kroppsliga uttryck. Därefter skriver du ned dina handlingar, vad du gör för att hålla fast vid eller undvika det som sker. Slutligen utvärderar du om situationen fungerar.

Så här kan det tillexempel se ut för mig nu under Corona:

Handling: Jag hör någon hosta.
Mina tankar, känslor, etc.: Spänd i kroppen, redo att fly, ångest, äckel.
Vad gör jag: Jag blir lamslagen.
Hur fungerar det? Kort sikt: Det känns bra, som om jag inte har några känslor just där och då. Lång sikt: Eftersom jag inte reagerade på mina känslor kände jag mig sämre efteråt. Vilket gör att jag har ångest för att jag också ska få Corona.

Vad de inte har med i boken men som jag vill ändå lägga till, är att man skriver ned en lösning:

Lösning: Om jag istället hade tittat och tänkt på att avståndet mellan den som hostade var 1-2 meter från mig, så hade jag nog inte blivit lika rädd.

Då tror jag att man kan komma framåt och ur sin oro genom dagboksanalyserande.

Så gör jag för att tackla min ångest, rädsla och oro angående Corona: jag läser på och analyserar mina känslor och de situationer jag hamnat i.

Fler tekniker är att jag har stängt av nyheterna, gymmar hemma, går ut och promenerar i naturen, videochattar och övar ständigt mindfullness. Jag gör saker jag mår bra utav och som gör mig gott.

Detta hjälper mig mycket.

Visst, det är hemskt att inte kunna träffa människor, att vara isolerad och jag sörjer i förtid för vad som kan hända de jag älskar som t.ex. jobbar med Corona-patienter dagligen.

Men skillnaden är att jag har redskap för hur jag ska hantera min rädsla, oro och ångest angående Corona.

Jag är på inga sätt och vis en läkare eller psykolog. Detta är bara sätt som jag har tagit mig hjälp av som jag hoppas kan hjälpa dig också nu under Corona.

Autism och BUP

Just nu utreds dottern för om hon har autism på BUP. Hon har ADD, ångest och 70 i IQ. De har trott att hon har autism tidigare men inte gett henne just den diagnosen.

Detta eftersom dottern vägrar att besvara korrekt på deras frågor. I tisdags satt jag tillsammans med psykologen Anna på BUP och dottern fick frågor angående autism.

Hon svarade nekande på varenda fråga, fast jag visste att hon ljög!

”Jag är inte petig i maten,” fast hon bara äter pizza och chicken nuggets! Och det ska inte vara vilken pizza eller chicken nuggets som helst: nej det ska vara pepperonipizza och eldorados chicken nuggets.

Förbjude den som köper nuggets med ost… Förbjude den som köper någonting annat eller ger henne en varierad husmanskost! ”Jag är inte petig i maten…” My ass!

Så jag blev lite sur på henne och det slutade med att vi smågrälade på varandra under mötet med BUP. Hon sumpar inte ännu en utredning för autism!

Varför håller hon på så här? Hon sumpar utredningen (igen), hon sumpar just nu högstadiet och hon har bestämt sig för att inte gå på gymnasiet. Hur ska hon klara sig i livet utan rätt diagnos och grundutbildning?

Hon tänker verkligen inte.

Så det blir upp till mig, som vanligt, att styra upp och tänka åt henne. Så när det är dags att söka till gymnasiet om ett år så kommer jag att sätta ned foten och tvinga henne till att söka. Jag kommer att ta skolan till hjälp.

Min dotter är besatt i ridning och djur, så vi söker in till naturbruksgymnasium och ridningsgymnasium. Punkt.

Nu är jag tuff. Men ibland måste man vara det som förälder med barn som är på väg att ”åka av vägen”. Ta tag i ratten och styra en kort stund tills de klarar sig själva igen.

Hon kommer att hata mig… Men bara en kort stund, troligtvis, för sen brukar det alltid gå över. Vi älskar varandra mycket vi två. Det kommer att ordna sig. Det tror jag på.

Vägen ur utmattningssyndrom? Forts.

Läser boken Vägen ur Utmattningssyndrom som är skriven av Giorgio Grossi och Kerstin Jeding, som handlar om hur du kan ta dig ur ett utmattningssyndrom.

Jag är just i början av boken och det författarna först nämner är hur viktigt det är att acceptera sina känslor. De menar på att just känslor är någonting som vi inte kan ändra på, och när vi försöker att bestrida att vi egentligen är t.ex. arga på vår chef kan de leda till andra känslor som skam och skuld.

Det är därför bättre att acceptera att vi är t.ex. arga på någon annan, istället för att försöka motverka det genom att bara vända ilskan inåt.

För min del är jag bland annat arg på min arbetsgivare som jag hade när jag gick in i väggen. Mest är jag fortfarande arg på mig själv för att jag planerade fel och lade för högt tryck på mig själv. Men jag är faktiskt arg på min arbetsgivare eftersom de garanterade inte mig ett frilansjobb när jag behövde det som allra mest.

Jag hade gått från en fulltidstjänst på ett år, på en tidning och hade kämpat HÅRT för att få en fast tjänst där. När det inte gick förstod jag att jag måste frilansa och då kämpade jag för att få behålla min arbetsgivare som kund när jag blev egenföretagare.

Problemet var att jag hade tänkt fel och kämpat för hårt på en ”ko” som inte ville gå. Jag hade satsat för mycket på mest bara tre kunder, kunder som sen visade sig inte kunde betala min lön. Dessutom visste jag inte tillräckligt hur jag skulle skaffa nya kunder. Jag trodde att det var för lätt än vad det faktiskt visade sig vara.

Ytterligare är jag sur på de övriga kunder som jag hade i min korg: de som också visade sig att de inte kunde betala ut min lön. Jag är hemskt sur på dem också.

Jag önskar att jag hade förstått att de inte skulle kunna betala mig för mitt arbete eller att de inte skulle ge mig ett arbete, men hur skulle jag kunnat veta det tidigare? Omöjligt, i min situation. Uppdagandet om att de inte skulle ge mig ett uppdrag som frilansare och att de andra inte kunde betala, kom först senare. Så att jag inte förstod måste jag förlåta mig själv för.

Samtidigt hade jag tagit på mig ett frivilligt, obetalt uppdrag som jag egentligen inte hade tid med. Ett uppdrag som visserligen skulle se bra ut på CV:t men som jag inte hade tid med.

För vad behövde jag egentligen direkt efter att jag hade gått från att ha arbetat fulltid? Jo, jag behövde ha semester. Jag hade helt tappat mina bromsspärrar och det gjorde att jag jobbade på för mycket som egenföretagare. Jag jobbade 80-100 timmar i veckan, på ingenting som jag fick någon lön för.

Att jag förlorade mina kunder, inte lyckades att skaffa fler, inte tog semester och satsade för mycket på ett frivilligt uppdrag som inte gav några pengar… Det var vad som fick mig att gå in i väggen. Hårt.

Att bli frilansare skulle vara mitt stora genombrott. Min stora dröm. När jag misslyckade med det så tro på självaste att jag blev arg. Sen dess har jag försökt att komma tillbaka till jobbet. Det har gått sju år sen nu och jag har fortfarande inga kunder och vet inte hur jag ska kunna skaffa nya.

Däremot vad jag gör som är smartare är att jag studerar på en kurs för frilansare som lär ut just detta som jag behöver veta: hur jag får kunder i min bransch. Betalkursen är dessutom på distans och jag kan arbeta med den när jag orkar. Den är med andra ord på obegränsad tid, vilket går ihop med Försäkringskassan och min hälsa.

Så min plan är att plugga på min kurs så ofta jag kan och så mycket jag klarar av. Vilket blir kanske en timme i månaden, men det är i alla fall någonting. Jag måste börja någonstans. Men det viktiga är att jag prioriterar kursen först och utför den de få gånger som jag orkar och klarar av att göra någonting.

Då har jag en planering som förhoppningsvis kommer att ta mig ut ur detta utmattningssyndrom och tillbaka till jobbet.

Så tack vare boken Vägen ur Utmattningssyndrom, så har jag en plan. En plan som jag tror kommer att hålla. Förhoppningsvis ett första steg mot tillfrisknande.

%d bloggare gillar detta: