Spara pengar

Hur jag sparar pengar och är ekonomisk trots bipolär sjukdom.

Som bipolär brukar man inte vara känd för att vara ekonomisk. Tvärt om kan pengar rinna igenom en som ett såll och man lever oftast långt utöver sina inkomster. Men jag har lyckats att styra om min ekonomi och får en kick av att spara och att vara snål. Så hur gör jag?

  1. Ta god tid på dig
    Genom att ta god tid på dig att fatta ett beslut kommer du att undvika dyra impulsköp. Om du ska spendera en stor summa pengar ska du inte bara sova på saken, du ska låta det gå en månad eller längre innan du fattar ett beslut. Oftast kommer du att se hur onödigt det där köpet verkligen är och lämna det därhän.

  2. Evaluera
    Evaluera varför du behöver varan, aktiviteten eller tjänsten. För både dyra och mindre inköp behöver du evaluera huruvida du behöver detta eller inte. Vad är ditt drömmål i livet? Är det bättre att pengarna går mot dina mål istället för den där dyra handväskan som du ändå bara kommer att använda en eller några säsonger?

  3. Lev ALDRIG över dina inkomster
    Ha stenkoll på hur mycket du får in varje månad och hur mycket dina utgifter är varje månad. Öppna upp ett exceldokument eller liknande och för in dina inkomster och utgifter varje månad. Var nogrann och fuska inte! Allt ska in i dokumentationen. Den är trots allt bara för din egen skull.

  4. Gör en årsbudget
    Förutom att göra en månadsbudget behöver du även göra en årsbudget. I denna budget ska du gå igenom samtliga av dina bankärenden och räkna ut vad du lägger på t.ex. kläder och accessoarer, mobilabonnemang, resor, mat, husdjur och bilköp varje år.

    Räkna ut vad detta skulle bli varje månad genom att dela på 12. Detta är så mycket du behöver spara varje månad för att ha råd med din livsstil. Är det ändå för dyrt? Evaluera om du verkligen behöver det och prioritera enbart det som verkligen är din dröm.

  5. Ta tjuren vid hornen
    Om du har skulder behöver du ta tjuren vid hornen och ta reda på vad ALLA dina skulder ligger på. Kan du samla dina lån till ett enda genom t.ex. Lendo eller liknande företag? Om du har väldigt höga skulder rekommenderar jag dig starkt att ansöka om skuldsanering. Smussla aldrig med dina skulder utan se till att stadigt betala av dem varje månad!

  6. Spara i fonder
    Jag har två fonder som jag sparar i varje månad. Det ena är till min pension och det andra är till när min dotterhar fyllt arton. När hon fyller arton vill jag kunna betala för hennes körkort. Jag har inte så mycket i inkomst så detta blir inte mer än 100kr-500kr i månaden som jag lägger på fonderna.

    Men de växer desto mer eftersom jag kollar dem varje halvår och ser till att jag valt en fond som växer kraftigast. Just nu är det Teknikfonderna i bl.a. Microsoft. Orsaken till att jag sparar extra till pensionen i fonden är för att jag vet att jag inte kommer att få en hög pension när jag blir gammal eftersom jag har varit sjukskriven större delen av mitt liv. Då är det ovärderligt att ha en buffert.

  7. Har flera sparkonton
    Jag har TIO sparkonton allt som allt. Ett heter Familjespar och är där dyra inköp som bil, renoveringar och annat dyrt till familj och hushåll går ut i från. Jag sparar 10% av min inkomst automatiskt till Familjesparkontot.

    Nästa är mitt fondsparande, Kriskonto och Nöjenkonto. Kriskontot ska du försöka att glömma helt bort att du har, spara in 10% av inkomsten i kontot på automatik varje månad och du ska ha sammanlagt ett års inkomster i detta sparkonto.

    Den enda orsaken till att använda detta konto är för om du stöter på en stor kris: du förlorar jobbet, du kan inte betala husräkningen, värmepumpen brakar ihop på huset, osv. Här är stora utgifter som du skulle ha blivit helt barskrapad och bankrutt om du inte hade detta sparkonto.

    Nöjen och semesterkontot är precis till det det låter som: nöjen och semester. Är det en stor dröm för dig att resa ska du betala in mer till ditt semesterkonto men för mig som får ångest och stressproblem av att resa och göra saker, sparar jag enbart en lägre summa till resor och nöjen.

    Dina nästa tre sparkonton är Drömsparkontot, Barnsparkontot och Fondsparkontot till dina barn. Drömsparkontot är det roligaste kontot av dem alla! Här sparar du undan till dina drömmar! Jag sparar undan en tiondel av vad jag tjänar till detta sparkonto varje månad eftersom det är dyrt att ge ut böcker, vilket är mitt mål.

    Barnens sparkonto är de sparkonton som de sparar i varje månad. Jag sparar undan tio procent av dotterns inkomst varje månad, eftersom hon betalar av en skuld till mig innebär detta att hon lägger undan bara 40kr varje månad.

    Ett fondkonto för barnen är ditt sparande till att kunna ge dem körkortsundervisning när de blir äldre, en handpenning på en lägenhet, med mera. Jag har inte råd att lägga mer än en mindre summa på detta kontot varje månad men min bästa kompis lägger in hela barnbidraget. Du väljer själv hur mycket du har råd att lägga undan. Övriga sparkonton är mitt pensionsparande.

    Ett starkt tips är att enbart ha 2000kr-5000kr i slutet av månaden på ditt personkonto för eventuella räkningar och mat. Om du har en stor familj kan du såklart behöva lägga mer pengar på mat. Resten ska gå in i dina sparkonton, till skulder, räkningar och eventuella (behövliga) inköp.

  8. Se över matkontot
    Jag börjar veckan med att gå igenom all mat jag har hemma och skapar middagar utöver efter vad jag har hemma. Därefter gör jag en inhandlingslista över vad jag behöver komplettera med. Det innebär oftast mjölk, frysgrönsaker och potatis. Ingenting mer.

    Bunkra ALDRIG upp annat än om det är kampanj eller rea, då ska du köpa minst tio förpackningar av någonting som du VET att du kommer att använda mycket av under året. För mig har detta inneburit på senaste tiden: hårschampoo, deo, sminkborttagningsmedel, krossade tomater, potatis, fryst kyckling och champinjoner i burk.

    Skaffa ALLTID det billigaste alternativet och använd dig av mataffärens egna märken. Jag är på inga vis sponsrad av Willys men jag rekommenderar att du gör de flesta av dina inköp där och att du enbart går till EN affär varje vecka. Du bör också ENBART handla en gång per vecka och ALDRIG åka till affären igen om du har glömt någonting eller får slut på en matvara. Pussla runt dina måltider istället.

  9. Ha mer än en inkomst
    Kan du hyra ut ett extrarum till en som just har börjat jobba i en ny stad, som ett billigare alternativ till bed and breakfast eller till en student? Kan du hyra ut din sommarstuga under de kallare månaderna till en familj eller som ett bed and breakfast? Gör det! Du kan också hyra ut din soffa till coachsurfers, gå ut med hundar, bli dagmatte, sitta barnvakt och starta upp en blogg eller YouTubekanal.

  10. Ingenting är hugget i sten
    En gång per år bör du se över samtliga av dina utgifter och inkomster. Kom ihåg att ingenting är hugget i sten: kan du sänka dina utgifter genom att välja ett billigare abonnemang, ett billigare elavtal eller ett billigare bredbandsbolag? Kan du öka dina inkomster genom att tala med chefen om en löneförhöjning, jobba extra eller ha mer än en inkomst? Gå inte och skjut på det utan GÖR DET!

Jag hoppas att dessa råd har varit till lika stor hjälp för dig som de är för mig!

Mot alla odds

Missade alarm, olägliga telefonsamtal, spöregn, genomblöt och yrsel. Detta var min måndag!

Morgonen startade med att jag försov mig eftersom jag hade trott att jag hade satt mina alarm men hade egentligen glömt bort det helt och hållet. Det innebar att det viktiga samtalet till vårdcentralen blev ett minne blott.

Telefonsamtalet till Apoteket visade sig att posten hade slarvat bort mitt paket, med mina starka mediciner, mitt namn och personnummer på kartongen. Mindre bra men de gav mig pengarna tillbaka.

Därefter visste jag att jag skulle ha tid på mig tills skolsköterskan skulle ringa klockan 11, så jag började med att färga håret. Det skulle jag inte ha gjort! Skolsköterskan ringde nästan en hel timme för TIDIGT, just som jag applicerade färg i mitt hår. Skolsköterskan trodde inte att dotterns kunde få pizza varje dag men hon skulle tala med rektorn samt ansvariga för skolmatsalen.

Efter psykologen gick jag upp på stan i ösregnet och blev snabbt genomsur. Hade varken paraply, regnjacka eller någonting annat att skydda mig med. Jag frös och gick så snabbt jag kunde. Det värkte i smalbenen och fötterna men jag fortsatte.

Dyblöt och med rinnande smink kom jag in på Kicks. Där tittade jag runt för att hitta de billigaste priserna och alternativen på ögonbrynspenna och brun utan sol. Hittade deras egna märke för Brun utan sol för 169kr. Loreal har bra ögonbrynspennor och jag hittade en billigare än den jag brukar köpa för 89kr.

När personalen försökte att få igenom merförsäljning genom att sälja mig bodyscrub, tackade jag nej och köpte en skrubbvante för 15kr på Apoteket. Bodyscrub på Kicks hade kostat över 300kr!

Efter köpen på stan gick jag till bussen och åkte i väg till campusbokhandeln. Där lämnade jag in två av mina böcker och räckte fram en lista på mina övriga universitetsböcker. De ville ha varenda bok! På onsdag ska jag och min man lämna in böckerna efter att vi har varit på BUP.

Tyvärr innebar mitt besök på universitetet att jag missade bussen hem men det kom en snart igen. Bara tjugo minuter behövde jag vänta och solen hade nu kommit fram. Varm, torkade jag sakta men säkert. När jag satt och väntade på bussen ringde skolsköterskan: de ska ge dottern panpizza varje dag i skolan!

Väl hemma upptäckte jag att jag hade glömt ta mina viktiga tabletter. Bland annat de som hjälper mig att koncentrera mig samt hjälper mot mani och hypomani. De som får mina diagnoser (PTSD, utmattningssyndrom, ångest, depression och bipoläritet) att hållas mer i shack. De ovärderliga kornen av frihet som jag tar varje dag. De hade jag glömt.

Väl hemma tog jag mina tabletter, startade middagen och satte mig och åt. För att vara på säkra sidan tog jag även medicin mot min ångest för att varva ned. Jag märkte att jag var hyper och gick runt och städade och grejade överallt. Maten brändes nästan vid och yrseln kom som ett brev på posten. Detta är också vanligt när man lider av de diagnoser som jag har. Hjärnan hänger inte med riktigt.

Nu ska jag sova medan det värker i bröstet av min ångest. Detta var en ovanligt händelserik dag som inte på några vis gick perfekt, men den var bra ändå. Tänk vad mycket jag klarade av ändå! Mot alla odds.

Hur dagen har gått

Glömda alarm, försov mig och skolsköterskan ringde mitt när hon inte skulle ringa!

I dag har inte alls gått så bra. Skulle upp 2 minuter i 7, för att ringa vårdcentralen angående mina och dotterns potentiella sjukdomar och jag missade det helt! Orsak? Jag trodde att jag hade satt alarmen förra veckan, men de var av någon anledning avknäppta!

Men jag fick tag på Apoteket i alla fall och där hände nästa krux: mitt paket har slarvats bort i posten! Mitt personnummer, namn, adress och personliga medicinordinationer sitter på de läkemedel och paket som slarvades bort! Jag kan säga så här, jag är förbannad. Så förbannad att jag beslöt mig för att få pengarna åter och sluta använda postgången för att beställa läkemedel.

Efter den timmen var över var det en och en halv timme kvar tills skolsköterskan skulle ringa. Så jag beslöt mig för att börja färga håret… När jag håller på och sätter i det sista av hårfärgen, ringer mobilen. Då är det skolsköterskan som ringer FÖR TIDIGT!

Av med kladdiga plasthandskar, få ingen hårdfärg på varken mobilen eller annat, svara i telefonen och säga hej utan att låta varken irriterad eller andfådd. Check! Hoppas jag i alla fall!

Om fem minuter ska jag åka till psykologen och därefter handla till dotterns skolstart (och ta ut läkemedel på grund av postens slarv!). Hoppas, hoppas att det går bättre.

Jag har ingen bra måndag.

Fullbokad måndag

I dag kommer jag att vara fullbokad i telefonmöten och det första psykologmötet för hösten. Om du känner mig, så gillar jag inte möten!

Dagen kommer att börja klockan sju med att ringa vårdcentralen. Jag vill kolla flera röda märken som jag har på min överarm för att se så jag inte har fått hudcancer som behöver behandlas. Dessutom har jag ont i brösten och armhålorna och min man vill att jag ska undersökas, inte jag! Haha Dottern å sin tur klagar på smärtor i hjärtat och bröstet, det ska också kollas upp.

Tyvärr är det svårt att få telefontid på vårdcentralen så vi har försökt att ringa i ett par veckor nu. Hoppas, hoppas att vi kommer fram nu. *håller tummar och tår*

Nästa telefonsamtal innebär att ringa Apoteket och fråga var i hela friden min medicin har tagit vägen. Jag beställde dem för cirka två veckor sedan och de har fortfarande inte kommit, fast jag har fått meddelande om att de skickades från deras lager för länge sedan.

Det tredje telefonmötet handlar om att skolsköterskan på dotterns skola ska ringa mig och höra om vilken mat dottern vill ha varje dag i skolan. Dottern valde peperonipizza efter många om och men. Detta ska jag förmedla och jag hoppas att skolköket går med på detta. Viktigast är ju trots allt att krötan äter.

Det sista mötet blir till psykologen på Traumaenheten. Det är det första mötet sedan sommaruppehållet som startade i juni och slutar i augusti. Ett långt uppehåll som har varit tufft många gånger. Däremot har psykologen gett mig två nummer som jag kan ringa om det krisar under sommaren: ett akut och ett vanligt till en psykolog.

Det är både toppen och inte bra. Visst är det behövligt att få tala med en psykolog när man mår som värst. Men att behöva förklara hela scenarion igen när man har PTSD kan vara svårt och ofta omöjligt. Jag har fått gått gradvis igenom mina övergrepp som jag har varit med om över loppet av SEX ÅR! Jag klarar inte av att rabbla upp allt för en främling över telefon. Tyvärr är min sjukdom för grav och för komplext för att det ska gå.

Så jag brukar skriva upp vad jag vill parat om under sommaren, lägga locket på och bara existera. Det är inte alls bra men det är det enda sättet som jag kan leva på.

Önska mig allt gott i dag!

Jag vill hem, mamma!

Dottern var hemma hos kompisar och allt var pest. Hon ville hem.

I går åkte dottern med en kompis hem till en annan kompis. Rörigt jag vet! Eftersom de är tonåringar tog de bussen och allt gick bra tills de cyklade till en skola. Där fick dottern nog.

Hon frös. Hon ville inte sova i en husvagn i två nätter. Hon ville inte vara ute. Hon ville inte mocka i stallet. Hon ville absolut inte följa med två främlingar hem till dem, som de andra flickorna ville (klok dotter!).

Men det var inte bara det som inte var bra. Tjejkompisarna pratade mest sinsemellan och ignorerade dottern när hon talade, tyckte hon. De lyssnade inte. Och när hon frågade varför sa de att de tycker att allt ska vara på dotterns premisser. Att hon aldrig kan göra någonting som andra vill göra.

Detta handlade tydligen om att följa med de där okända killarna hem, någonting som dottern inte ville göra. Hon försökte tydligen att kompromissa och sa att de kunde åka men hon stannade kvar på skolan och inväntade oss vuxna.

Men ingenting fungerade och flickorna var i luven på varandra.

”Jag vill hem, mamma”, skrev hon till oss vuxna. Hon berättade om killarna, att hon frös och att de andra tjejerna var dumma mot henne. Självklart hämtade vi hem henne direkt. En mycket frusen tjej fick sen värma sig i vår bil och åka med oss och handla.

Vi köpte coco pops till frukost, eftersom det är den enda frukost hon äter. Annars äter hon inte och detta kan pågå i år och hon går ned i vikt lätt, så det är bara att köpa de där coco popsen.

Vi köpte plattbröd till hennes mellis i skolan och chips till lördagsgodis. Vi å andra sidan fick veckohandlingen gjord.

Stackars flicka men det slutade gott och de övriga flickorna? De följde inte med de där killarna hem.

En vit canvas

I dag har varit en oproduktiv dag. Åt tårta till lunch och har annars bara suttit och stirrat rakt framför mig.

Jag kan skylla på vädret men det är långt i från sanningen. Sanningen är den att min koncentration och viljestyrka har varit svag i dag. Ångesten har istället varit lika stark som Hulken.

Läser jag kommer jag att somna. Sätter jag mig att pilla på min mobil kommer jag att somna. Tittar jag på TV kommer jag att somna.

Så jag sitter här, vid datorn och försöker att sakta men säkert bocka av några saker från Att-Göra listorna.

Anmält mig till sjuk- och olycksfallsförsäkring hos TryggHansa. Check.
Skrivit in inköp, sparande och betalning av lån i kassaboken. Check.
Har övertygat dottern om att hon ska välja vad hon ska äta till skolmat varje dag. Check.

Dottern blev aggressiv och vägrade och det gick så långt att vi fick banna henne från hennes mobil tills hon beslöt sig. Det fungerade!

Just nu äter hon inte skollunch på skolan eftersom hon inte tycker om den. Så jag talade med skolsköterskan och dottern ska nu få specialkost som de gör till henne varje dag. Just på grund av hennes diagnoser.

Så vad ska hon äta varje dag i skolan? Jo, PIZZA!

Hur det gått och huvudvärk

Dottern hade möten i går och i förrgår på sjukhuset och till sjukgymnasten. Medan jag låg hemma med en bultande huvudvärk.

I tisdags åkte dottern med sin kompis till mormor för att sova över där och gå på möten. Sjukgymnastmötet var en stor hit men blodprovet med lustgas gick inte alls.

Sjukgymnasten var grundlig och ville se hur dottern stöder på foten. Denna gång innebar det att titta på hur dottern går och står. På torsdag, nästa vecka ska hon få springa på ett gåband.

Men hur gick det då med blodprovet? De höll på i 50 minuter och försökte hjälpa dottern med att ta blodprovet. Dottern, mormor, kompisen och personalen var toppen men det gick inte. Dotterns panikångest kom som ett brev på posten.

Först testade de med lustgas och det trodde mormor hade fungerat om de hade varit tillräckligt snabba, men snabbt satte ångesten stopp. Dottern ville inte testa lustgasen igen och hon klarade absolut inte av att ta blodprovet.

Så det bidde inget.

Efteråt var hon rädd för att vi föräldrar skulle bli arg på henne. Men då berättade jag att det är vi absolut inte. Min man är rädd för sprutor. Jag är ju rädd för mina höjder och trappor och har PTSD. Jag vet hur rädslor kan förminska en till en liten pöl av smuts.

Det är ingen som klandrar henne. Speciellt inte för att hon är mänsklig.

Men hemma bultade huvudvärken på dörren. Ihärdig. Oförlåtande. Det var bara att ta Ipren och lägga sig ned. Det hjälpte inte. När mamma kom hem med flickorna gav hon mig massage. Det hjälpte!

Det är lustigt hur vissa saker i livet ska rinna som smort och andra saker ska vara så svårt, så svårt.

Gråter ut

För ett par veckor sedan fick jag rejäl ångest och grät hejdlöst. Orsaken: det var för många möten inplanerade.

Detta kanske låter helt konstigt för er som har flera möten inbokade varje vecka, eller, för er vars arbetsdag består av bara möten. Men för mig är möten ett stort stressmoment.

Helst skulle jag inte vilja ha några möten inbokade alls och det gäller också telefonmöten. De innebär en stor ångest och stress för mig och det kan gå så illa att jag inte kan sova nätterna innan ett möte och att jag måste därför vila en hel vecka efteråt.

Möten är inte min starka sida.

Så här om veckan grät jag just på grund av att vi har många möten inbokade i augusti och september. Det är skolmöte, sjukgymnasten, blodprov, psykologmöten och föräldrautbildningar. Jag har full förståelse för dig som tycker att detta inte är tunga möten men för mig är de det.

Mötena innebär att man ska gå in på djupet av vad som gör att man inte mår bra och vad man ska göra för att det ska bli bättre. Det är därmed tuffa utvecklingsmöten. För mig i alla fall.

Men just för att jag vågade visa mig sårbar och kunde uttrycka mig om vad jag önskade att mina närmaste gjorde för mig, kunde jag få den hjälp som jag så desperat behöver.

Detta innebar att min man följde med mig till skolmötet i går och mamma tog de två andra mötena som dottern ska vara med på denna vecka: sjukgymnasten och blodprovet med nedsövning. Dottern får sådan stor panikångest inför att ta blodprov att det till slut gick så långt att hon blir tvungen att sövas.

Varför hon ska ta fem blodprov är för att hon inte går upp i vikt som hon ska (trots att hon äter som en häst) och vi måste få reda på varför så vi kan hjälpa henne bättre. Orsaken till att hon ska till sjukgymnasten är för att hon har problem med knäna, höften och nacken. Hon säger att det är som om ”de hoppar ur led”.

Dottern gick i väg i går till hennes första sjukgymnastmöte och mormor sa att allt har gått bra. Sjukgymnasten var tydligen mycket grundlig och nästa gång ska dottern få ta med gympakläder och springa på ett gåband. För att sjukgymnasten ska kunna se hur dottern springer och stödjer på foten.

Just nu ska dottern få lustgas för att ta sina blodprov och jag är otroligt nervös men OERHÖRT tacksam för att min mamma går dit med henne. Hade jag varit med hade jag blivit stencool och hård, just för att jag själv ska orka finnas där som ett stöd för dottern. Men hon hade nog bara känt att jag körde över henne. Hon behöver mormors (som är sköterska) lugna och lyssnande öra. Det är tyvärr nästan omöjligt att lyssna in när man själv bryter ihop inombords.

Det känns som rätt beslut att låta mormor ta de möten som kräver dotterns närvaro och att jag tar de möten som bara kräver min och min mans närvaro. Jag är så TACKSAM över att jag har ett sådant bra nätverk som jag har och att de lyssnade när jag grät.

Specialpedagogsmöte på dotterns skola

I dag var jag, min man, två specialpedagoger (en från skolan och en från BUP) och dotterns mentor med på ett skolmöte. Min dotter har ADHD, ångest och autismsymtom.

Vi pratade om dotterns svagheter och styrkor. Vad hon är duktig på och vad hon behöver hjälp med både hemma och på skolan. Vi kom fram till mycket!

Dottern behöver ha verbala och bildinstruktioner, i form av att ”ritprata” med henne. T.ex. om jag vill att hon ska förstå någonting viktigt måste jag dels säga det till henne och rita en skiss som förklarar HUR hon ska göra det, steg för steg. Lite som en IKEA-instruktion.

Hon måste också veta VARFÖR hon ska göra någonting och titta på SO-filmer här hemma för att förbereda henne inför lektionerna. Ytterligare är att hon ska få syssla med rättstavningsprogram och att hon inte uppfyller kriterierna för att vara dyslektiker (hon är för duktig på att läsa även om läsförståelsen är hennes svagaste sida). Anledningen för att hon har svårt för att stava är pga koncentrationssvårigheter.

Dottern ska vara med på Läxhjälpen och där ska hon få förbereda sig inför lektionerna under veckan. Lärarna kommer att släpa dit henne för hon har vägrat att gå länge.

Vi ska också gå igenom matlistan med dottern och hittar någonting som hon vill äta och skolmatsalen lagar det till henne varje dag! AMAZING! De sa att detta var vanligt, att de hade barn som bara åt pasta varje dag. Maten är superviktig! Hon ska även få sitta och äta i lärarmatsalen tillsammans med en pedagog eftersom dottern inte har kompisar i skolan och inte vill sitta ensam.

Hon ska få gå hos skolkuratorn regelbundet och få ta med sig mellanmål som hon gillar till skolan. Eftersom det är ett stort stressmoment att ha henne med i mataffären ska vi låta henne få välja vad vi ska köpa till henne som mellanmål online. Så köper vi detta i mataffären sen under veckohandlingen.

Också ska hon få med sig pengar till att kunna köpa en macka eller smoothie i kiosken på skolan. Specialpedagogen och skolsköterskan på skolan berättade att det finns Milkshakes och juicer som innehåller mer näring och ger en större mättnadskänsla. Dessa drycker fanns tydligen i flera olika sorter på Apoteket. De ska vi köpa! Gillar dottern inte dem, får jag väl ge bort dem.

Ytterligare är att vi ska ha ett uppföljningsmöte om tre veckor för att se hur allt har gått och skolsköterskan ringer mig nu på måndag för att prata om skolmaten. För att återknyta med oss efter att vi har gått igenom med dottern om vad hon vill äta på skollunchen.


Det här känns toppen!!!! En sådan lättnad det är efter att man har fått diagnos och börjar att få den hjälp som man faktiskt behöver. Det är BUP som har ordnat upp allt detta i samband med att dottern fick sina diagnoser. Så allt detta skedde lite på automatik. Jättebra! Det är verkligen som om dörrar öppnas för en så fort man får en diagnos.

Introduktion av mig

Hej! Jag heter Åsa Blumélius och på min blogg öppnar jag upp om hur det är att leva med mina diagnoser: PTSD, utmattningssyndrom och bipoläritet typ 1. Min tonårsdotter är diagnosticerad med ADHD och ångest.

På bloggen kommer du att komma följa mitt liv, vardagliga ting, inte-så-vardagliga händelser och hur jag tacklar att leva med diagnoser runt omkring mig (och att ha dem själv).

Som bipolär kan det vara mycket svårt att hantera stress och hantera ekonomin. Någon som lider av PTSD kan ha svårt att hitta rätt hjälp och lever med skräckinjagande flashbacks. Med utmattningssyndrom kan det vara svårt att komma upp om morgnarna, orka vara social och allt kan vara en kamp. Jag berättar om hur jag har gjort för att hantera detta efter flera år av terapi och professionell hjälp.

Jag vill dock påpeka att jag inte är en psykolog, kurator eller läkare. Detta är enbart min egna historia om hur jag har gjort för att överleva och må bättre.

Dessutom kommer ni att få tips om hur jag fick en bättre ekonomi, hur jag slutade att dricka alkohol och hur jag lever ett mer stressfritt liv. Samtliga som har varit en nackdel med att vara bipolär för mig. Ni kommer att få reda på hur du söker in till universitetet och övriga skolor, samt hur du ansöker om extra stöd i och med dina diagnos/dina diagnoser.

Det kommer också att få läsa ärliga blogginlägg om hur det är för mig att leva med en tonåring med ADHD och ångest. Även kommer du att få recept och tips som förenklar vardagen, hjälper dig att spara pengar och leva ett mer stressfritt liv. Saker som har hjälpt mig mycket och som jag hoppas även ska vara till hjälp för dig.

Detta är mitt liv, välkommen!

%d bloggare gillar detta: